Sammanställt av Lasse Backlund år 2016, med hjälp av Torolf Lindfors och Rurik Storkull.
Gårdens historia
Viktor var son till bonden Johan Henrik Storkull (1819-1899) och dennes andra hustru Fredrika Geisor (f.1831) och de bodde på Brobackan, på högra sidan uppefter Milantå. Viktor Storkull gifte sig år 1898 med Vilhelmina och hon var född i Korsbäck, mittemot ungdomsföreningen hus. Vilhelmina var dotter till Karl Johan Rosenqvist (1847-1930) som kallades ”Träsk Kalle” och hans hustru Karolina (1851-1930) som var dotter till Josef Mattsson Storkull. Med andra ord så var Viktor Storkull och hans hustru Vilhelmina småkusiner.
(Vill du se Koll Viktors hela släktutredning, så klicka här och gå sedan till tabell 41)
Koll Viktor, som enligt lantmäteriingenjör Sten Nilssons förslag år 1905 skulle få sitt hemman flyttat upp till Skräddarmossen på gränsen till Bötom protesterade mot detta. Visserligen skulle han få sitt hemman samlat på ett ställe men han ansåg att området som svårodlat ”der fråstbarhet och andra olegenheter från urminnestid och allt framgent legger hinder i vegen för sedes odlingen hvarigenom våra hemman totalt eventyras der tillkomme vi att sakna sundt lege jemte bekvem åtkomst till skolor och Kyrka dessutom sakna vi veg att föra våra kreatur till skogen som oss blivitt före visat på den såkallade Dragåsen der vårt mullbete af ålder varit emedan den då skulle bli för oss belegen bakom andras mark och två åar”.
Viktor kom med olika egna förslag, bland annat ville ha sitt hemman placerat på andra sidan Tomtgropen , nära nuvarande Fortums elstation. Ett annat alternativ var att halva hemmanet skulle placeras på Skräddarmossen och den andra halvan skulle bli kvar på Brobackan. Då Viktors besvär år 1906 behandlades av ägodelningsrätten så ansåg de att placeringen skulle godkännas och att det vattensjuka och frostömma området lätt kunde dikas ut och uppodlas eftersom ån med gott fall fanns i närheten. 3 vittnen från Bötom hade inkallats och alla intygade att området är frostömt och det har kommit skörd väldigt sällan.
Inom storskiftet fanns det dock flera som kunde godkänna området, till exempel Niklas Berg och Viktor Nylund kunde gott tänka sig att ta detta område som sitt nya hemman.
Det är helt förståeligt att det kändes motbjudande för Viktor och Vilhelmina att flytta så pass avsides, det fanns ju knappt något riktig väg hit. En tröst var det säkert för Vilhelmina att hennes syster Manda Nybond skulle bli närmaste granne. En annan granne var Viktors egen syster Maria (1865-1915) som var gift med Josef Henrik Andersson Blomqvist (1879-1920). Deras hemman Andersson låg också i rå med Viktors hemman, men tyvärr hann de aldrig flytta dit före de dog.
Någon gång runt år 1910 flyttade Viktor och Vilhelmina gården till sitt nya ställe. Barnen Frans (1899-1974), Hulda (1903-1969), Artur (1906-1987) och Elna (1908-1995) som alla var födda på Brobackan flyttade med. Den yngsta dottern Elin (f. 1914) föddes på Åbackan. Det är svårt att föreställa sig hur området såg ut den tiden men säkerligen helt annorlunda än i dag. Elna har berättat att hon en gång då hon var liten flicka, villade bort sig på hemmanet då hon var ute och plockade hjorton!
Koll Viktors och Vilhelminas barn:
Frans Storkull (1899-1974).
Frans föddes och levde sina första år på Brobackan men flyttade vid storskiftet till Skräddarmossen nära gränsen till Bötom. Han ivrade för ungdomsarbetet och idrotten och satte ner mycket tid och energi på dessa. Utan att framhäva sig själv, så fick han Dagsmarkborna att engagera sig för både idrotten och i föreningslivet. Han var den självskrivna ledaren för Dagsmark Idrottsklubb och var aktivt med och byggde den nya idrottsplanen bredvid Lillbron. Han var aktiv inom det mesta som hände i Dagsmark, allt från Lantmannagillet till det lokalpolitiska.
År 1928 köpte Frans Storkull ett område på ungefär ett par hektar bredvid Storkulls hemman av Henrik och Hilma Norrgård. Området som hette Vesterlund hade tidigare tillhört Emil Nybond men via flera ägobyten så kunde Frans köpa denna parcell. Frans köpte sedan mera mark i närheten så att han hade nästan 10 hektar. Här levde han som bonde och odlade potatis och han hade också några kor och en häst. Då Frans slutade med korna så började han tillverka takpannor av cement i fähuset. Dessa sålde han sedan i närområdet.
Runt 1930 byggde han ett hus åt sig och han bodde där till år 1962 då han överraskande sålde hemmanet med tillhörande hus åt Kauko Santamäki. Kauko som då bodde hemma köpte alltsammans, till och med hästen Freja ingick i köpet. Frans flyttade då till Sverige där han bodde i flera år men flyttade till Lappfjärd någon tid före han dog ogift och barnlös år 1974. Familjen Kauko och Sinikka Santamäki bodde i Frans Storkulls hus i över 10 år tills de byggde ett nytt på samma tomt.
Hulda Storkull, gift Hemberg (1903-1969).
Efter att de gift sig bodde de på flera platser, bland annat i lillstugan hos ”Pala Viktor” Hägglund och sedan i en lillstuga bredvid Kuoppas gård i Palon. År 1932 köpte de ett område i Palon och byggde en gård åt den växande familjen. Den gården revs ner i början på 70-talet då en ny uppfördes. Karl som kom från fattiga förhållanden började köpa upp virke som han lät såga på de lokala sågarna och han köpte också in mark för att utvidga hemmanet.
Vill du läsa mera om Hembergs, så finns det en egen historik, det är bara att klicka HÄR!
Artur Storkull (1906-1987).
Vilhelminas och Viktors son Artur Leander (f.1906) gick i Korsholms lantbruksskola och sedan blev han bonde på hustrun Aina Finnes hemman i Solf. Aina gick i husmodersskolan i Korsholm år 1928 och efter det var hon engagerad i flera föreningar i Solf, bl.a. i Lotta Svärd, kyrkokören, ungdomsföreningen , marthaföreningen och mycket annat. Aina dog år 1942.
Artur deltog både i vinter- och fortsättningskriget som plutonchef. Då han hemförlovades 1942 blev han militärinstruktör fram till 30/11 -44 i Vasa. Han deltog i framgrävningen av stupade i Karhula och Summa 1942 då man hemförde 14 stupade. Han var också plutonchef vid evakueringen av Porkkala i sept. -44 då fem gårdar evakuerades. 1945 var han vårdledare för fem karelska familjer i Solf, som kommunen övertog 1946. Han var ordförande i Solf IK 1938-47.
Artur gifte om sig med Tyne Smeds och med familjen flyttade han år 1950 till Kristinehamn i Sverige, där han grundade Finlandssvenska Värmlandsgillet 1954 och var dess ordförande till 1961, då det blev flytt till Västerås där han bl.a. var murarinstruktör på Västerås yrkesskolor 1965-70. I Västerås blev han känd som en duktig murare och var med på flera stora byggen.
Storkull Artur och första hustrun Aina Finne, året är 1936.
Elin Storkull, gift Jeppson (1914-2007)
Vilhelmina Storkull dog ju i unga år redan 1918 och hemmanet sköttes då av Viktor och de äldre barnen. De sista åren i livet bodde änklingen Koll Viktor i lillstugan och blev omhändertagen av yngsta dottern Elin och hennes man Gunnar Jeppson, som var född i Pjelax. Koll Viktor dog just före vinterkriget bröt ut år 1939. Elin och Gunnar Jeppson (1916-1976) flyttade sedan till Gunnars hemgård på Ricksenas backan i Pjelax, där de var bönder och växthusodlare. En häftig hagelstorm på 50-talet slog sönder växthusen och skörden gick förlorad och då avyttrade de hemmanet och flyttade till Sverige, där de bodde livet ut. Elin dog år 2007 i Södertälje.
Elna Storkull, gift Lindfors (1908-1995).
År 1938 så gifte sig Elna Storkull med Frans Lindfors (1912-1974) som var född på Nyskiftan i Lappfjärd. De blev bönder på Storkulls hemman och de bosatte sig då i den gamla bondgården och där föddes sönerna Kaj 1938, Lars 1941 och Torolf år 1944. Frans var med i både vinterkriget och fortsättningskriget och när han återvände från kriget så flyttade familjen till lillstugan under den tid som han rev ner den gamla bondgården. År 1945 så byggde Frans den gård som fortfarande står nära den gamla Åbackvägen som i dag kallas för Nybondtå.
Frans och Elnas äldsta son Kaj (f.1938) flyttade till Upplands Väsby i Sverige år 1960 och bodde där tills han dog i september 2004. Han gifte sig år 1965 med Eila Mäki (1939-2014) från Vanhakylä.
Den yngre sonen Lars (f.1941) flyttade till Sverige några år efter Kaj och han bodde där med sin hustru Else-Maj Lindqvist, hemma från Ömossa. De gifte sig år 1964, då det ställdes till med storbröllop på Skräddarmossen.
Torolf och Siv tar över
År 1970 togs hemmanet över av Frans och Elnas yngsta son Torolf och hans hustru Siv (f.Storkaas 1946-2019) från Påskmark och de satsade på potatisodling. Före det hade de bott ett par år i Sverige men återvände och de byggde ett nytt hem åt sig nära Åbackvägen år 1971.
I början på 1990-talet så satsade Torolf och Siv också på kräftodling i bassänger nära ån nedanför den gamla hemgården. De bildade bolaget Enviro Botnia som födde upp och saluför kräftor. De säljer också bottenluftare som syresätter vattnet vid fisk- och kräftodlingar men pumparna kan också användas för att hålla vattnet isfritt, till exempel vinterbadarna berömmer dessa pumpar.
Efter att potatisodlingarna utarrenderades så satsade Siv och Torolf enbart på kräftodlingen. Den ur bruk tagna potatiskällaren används för att föda upp kräftyngel, som sedan får växa till sig i bassängerna utomhus. De fullvuxna kräftorna saluförs till restauranger och till finsmakare som vill ordna en bättre kräftskiva. (vill du läsa mera om Enviro Botnia, så klicka här)
På 1960-talet var Torolf aktivt med i Dagsmark Ungdomsförening och var dess ordförande under åren 1965-1966. Torolf är också politiskt aktiv och var en period på 1990-talet medlem i både stadsfullmäktige och i stadsstyrelsen.
År 2019 avled Siv Lindfors och Torolf bodde ensam i gården en tid men den har sedan övertagits av han släktingar.
Foton.
