Den 27.4.1918 skrev tidningen Syd-Österbotten att Axel Grankull från Skaftung hade stupat:
Efter att ha åtnjutit en dags permission begav han sig ånyo till fronten den 19 dennes. Redan den 21 nådde oss emellertid budskapet att han samma dag blivit sårad vid Lempäälä. Man hoppades dock att såret skulle vara av lindrigare art, men så var ej fallet. Den 23 dennes grusades detta hopp, då meddelande ingick, att han samma dag avlidit på ett sjukhus i Tammerfors. Således åter ett offer från våra trakter för landsförrädarnas och nidingars kulor. Och häpen frågar man åter: Varför just han? Varför alltid de bästa?
Med Axel Grankull bortgick en driftig affärsman, en god son och en älskad make och fader, han föddes i Skaftung by den 19 augusti år 1890 och dog således i sitt 28:de år. Skaftung folkskola genomgick han och besökte även Vasa handelsskola. Intresserad för framåtskridande var han en bland stiftarna av Skaftung ungdomsförening och tjänstgjorde uti densamma flera år som kassör, Han hade helt säkert kommit att mycket bidra till ortens ekonomiska framåtskridande såväl genom exempel och föredöme, som genom företagsamhet i att starta industriella företag. Så fick han just färdig en fiskkärlsfabrik, där de första alstren tillverkades, medan han tjänstgjorde vid fronten.
Ständigt i verksamhet, alltid skyndsamt hann Du trots Din korta livstid uträtta mycket, och det mesta gjorde Du till sist, då Du gav Ditt liv i kampen för fosterlandet. Din livstid var kort, men om den mätes efter vad Du uträttat, så var Ditt liv långt, längre än de flesta grånade åldringars.
Välsignat vare Ditt minne!
