Bondesonen Selim Björses föddes i Lappfjärd 7 april 1900 och han var folkskollärare i hembyn, främst då på södra folkskolan. Han hade ett genuint intresse för hembygden, jordbruket, ungdomsrörelsen, skyddskåren och mycket annat. Lantbruksklubben i Lappfjärd bildades den 10 september 1929 och han var klubbens ledare i många år och med sin motorcykel besökte han kommunens alla byar. Ett stort antal ungdomar i lappfjärdsnejden har varit medlemmar i klubben, t.ex. år 1942 hade den inte mindre än 193 medlemmar.
Överallt där han rörde sig i nejden hade han sin kamera med och med den dokumenterade han en stor del av kommunens historia.
Största delen av hans fotografier finns arkiverade på Svenska litteratursällskapets arkiv i Vasa. Samlingarna som omfattar över 2 000 foton har digitaliserats och finns nu sparade för eftervärlden. Selims äldsta fotografier är från 1927 och de sista tog han 1966 och han dog sedan 3 april 1967.
Lappfjärdsbon Eric Stens har efteråt gjort ett stort arbete med att datera fotografierna, bestämma platserna och att identifiera personerna som finns på bilderna. När det arbetet var klart donerade Stens allt material till samfälligheten i Lappfjärd, som förvarade albumen på biblioteket där det sedan dess finns till allmänt påseende. Originalbilderna och negativen deponerades i valvet på den lokala sparbanken men flyttades i november 2014 till SLS:s arkiv, som ligger på Handelsesplanaden i Vasa.
Vill du se Selims originalfoton, skall du kontakta arkivet i Vasa eller så skall du klicka på någon av knapparna här under! Om du vill läsa några tidningsartiklar om eller av Selim, så skall du klicka HÄR!
1920-talet
1930
1931
1932
1933
1934
1935
1936
1937
1938
1938 Lantbruksutställningen
1939
1939 Vinterkriget
1940
1941
1942
1943
1944-45
1946-47
1948-50
1951-52
1953-54
1955
1956-57
1958
1959
1960-61
1962
1963
1964
Selims öppna brev är skrivet 28 september 1966, det är öppet och vackert nedtecknat och det finns bevarat hos hans halvsyster Ann-Marie Backman i Lappfjärd.
Jag reser med buss i dag mot Vasa där dr. Nylander skall undersöka mitt sjuka hjärta och skrala hälsa. Färden går med en bekväm postbuss längs gamla vägen till Vasa genom ett landskap som har en prägel av tidig vinter över sig, Trots att datum angives 28 september är luften kylig och marken är täckt av ett cirka 5 cm snölager och lövträden har fått höstens rika färgprakt. Det är länge sedan jag en vardag färdats med buss genom ett höstlandskap.
Skolan har tagit alla mina krafter, min tid och mitt intresse i anspråk.
Kring skolan, uppfostran, ungdomen och eleverna har mina tankar kretsat under mer än 40 års tid. När jag har lärt mig något nytt har det alltid skett med tanke på att jag skall kunna sprida ut det jag har lärt mig till andra, främst de unga.
När jag sett en vacker trädgård, ett välbyggt och praktiskt inrett hus eller en ändamålsenlig, väl arbetande maskin, har jag alltid mer eller mindre medvetet reflekterat över hur jag skall kunna delgiva mina lärdomar och intryck åt andra.
Denna strävan har liksom gett värde och mening åt mitt liv och min tillvaro. Det har varit liksom ett grundackord med vilket alla övriga toner i mitt inre harmoniserat.
Nu klingar inte ackordet mera, strängen har brustit. Det är tyst och av de övriga tonerna hörs endast ett svagt, borttonande ljud. En stor stillhet och klarhet har brett sig över min tillvaro.
Det påminner om höstlandskapet omkring mig med klar genomskinlig luft, vit snö över tak, vägar, skogar, fält och ängar mot vilken lövträdens höstliga färgprakt så bjärt framträder.
Men är det ej dödens, förgängelsens stämpel, som vilar över naturen en sådan höstdag. Är det lika med mitt liv?
