Aktuellt – Dagsmark förr och nu

Folkbildningsmedalj 2018.

Svenska Folkskolans vänner delar varje år ut några folkbildningsmedaljer till eldsjälar som spridit kunskap och bildning genom ett ideellt engagemang. På vårfesten 11 april 2018 fick jag ett fint diplom och en medalj för arbetet med denna hemsida. I motiveringen står det att ”Lasse Backlund hedras för sitt gedigna och nyskapande arbete för hembygden Dagsmark i Sydösterbotten. Han har samlat noggrann information om byn från de tidigaste förekomsterna i historieskrivningen till modern tid: kartor, fotografier, tidningsurklipp och skrönor. Han är en folkbildningens eldsjäl, som även använder nya medier för att sprida kunskap till en yngre publik”.

Det vackra diplomet och medaljen överräcktes av ordföranden Wivan Nygård-Fagerudd och sekreteraren Johan Aura.

Till höger står Gun Herranen från Åbo, vars far Bertel Forslin var född och uppvuxen på Åbackan i Dagsmark. Hon fick också en folkbildningsmedalj med följande motivering: "Gun Herranen får medaljen för hennes stora insats den finlandssvenska folkbildningen till fromma. Hon har ända sedan ungdomsåren idkat folklivsforskning vid Åbo Akademi. Hennes intresse för ämnet gjorde att hon i tiderna anmälde sig som volontär i det tvåspråkiga Turkuseura – Åbosamfundet, där hon nu jobbat som frivillig i tjugo år och skrivit otaliga artiklar på svenska i samfundets tidning. Gun Herranens intresse för körsång, folklivsforskning och hennes engagemang för de lokala traditionerna gör henne till en förtjänt mottagare av Folkbildningsmedaljen." — Till höger står Gun Herranen från Åbo, vars far Bertel Forslin var född och uppvuxen på Åbackan i Dagsmark. Hon fick också en folkbildningsmedalj med följande motivering:
”Gun Herranen får medaljen för hennes stora insats den finlandssvenska folkbildningen till fromma. Hon har ända sedan ungdomsåren idkat folklivsforskning vid Åbo Akademi. Hennes intresse för ämnet gjorde att hon i tiderna anmälde sig som volontär i det tvåspråkiga Turkuseura – Åbosamfundet, där hon nu jobbat som frivillig i tjugo år och skrivit otaliga artiklar på svenska i samfundets tidning. Gun Herranens intresse för körsång, folklivsforskning och hennes engagemang för de lokala traditionerna gör henne till en förtjänt mottagare av Folkbildningsmedaljen.”

Medaljerna delades ut i "SFV-huset G18" som ligger på Georgsgatan i centrala Helsingfors. — Medaljerna delades ut i ”SFV-huset G18” som ligger på Georgsgatan i centrala Helsingfors.

Text och foto 8 juli 2017: Lasse Backlund:

Dagsmarkbor i Närpes.

Tomatkarnevalen som ordnas i grannstaden Närpes brukar locka folk också från Dagsmark.

Niina och Mats Björklund från Norge besökte Tomatkarnevalen tillsammans med Gunilla och Kurt Vikfors. Mats besöker ofta barndomshemmet på Sebbasbackan och hyser också planer på att utveckla området runt "Lid-Alvaras". — Niina och Mats Björklund från Norge besökte Tomatkarnevalen tillsammans med Gunilla och Kurt Vikfors. Mats besöker ofta barndomshemmet på Sebbasbackan och hyser också planer på att utveckla området runt ”Lid-Alvaras”.

Jessica Fant sålde kosmetikprodukter åt hugade köpare. Hon är född Lindblad på Brobackan men sedan hon gifte sig för 12 år sedan har hon bott i Korsnäs. Senaste vinter arbetade hon åt Botnia Media och har sammanställt material i en ny bygdebok med gårdshistoriker från Larsmo. I höst fortsätter arbetet med en ny bok.

Amatörfotografen Leif Sandbacka från Närpes är aktiv medlem i fotoklubben Focus, som brukar ordna fotoutställningar under Tomatkarnevalen. Leifs pappa Elis föddes och växte upp där Sandbacka-Emelas i Klemetsändan, nästan i Storfors.

Text och foto 18 juni 2017: Lasse Backlund:

Tommys Grill i Palon.

Evenemanget ”Öppna portar” i Kristinestad har redan flera år på nacken men i år var det första gången som en gård från Dagsmark fanns med som besöksobjekt. Det var Tommy Englund som numera bor i ”Pala-Alvaras” gamla gård på Storåvägen, som visade upp den gamla lillstugan.

Det är känt att den stora stugan flyttades till sin nuvarande plats år 1895 och möjligtvis så flyttades lillstugan på samma gång. Det kan ändå vara svårt att bestämma lillstugans ålder men den är troligtvis från början på 1800-talet. Nu skall den sättas i skick och enligt Tommy skall den renoveras med varsam hand.

I tältet på gården var det trivsamt dukat där matgästerna kunde äta det som Tommys Grill bjöd på.

Under dagarna två höll Tommy lillstugudörren öppen för nyfikna besökare och dessa kunde på samma gång smaka på vad Tommys Grill hade att bjuda på. På menyn fanns det gott om olika rätter och matgästerna kunde sedan välja bland ingredienserna.

Till vänster står Tommy Englund, nybliven fullmäktigeledamot i Kristinestad tillsammans med kocken Leva som är hemma från Litauen och är dotter till den kända veterinären. — Till vänster står Tommy Englund, nybliven fullmäktigeledamot i Kristinestad tillsammans med kocken Ieva som är hemma från Litauen och är dotter till den kända veterinären.

Lillstugan är i relativt gott skick med tanke på den höga åldern.

En riktig hyvelbänk med därtill hörande hyvlar var ett måste på en gård förr i världen.

Det kan ibland vara svårt att veta vad de gamla verktygen har använts till.

De gamla föremålen är så välgjorda att de skulle fungera bra ännu i dag.

I kammaren fanns gamla föremål utställda.

Text och foto 16 juni 2017: Lasse Backlund.

Peter från Sebbasbackan med på Farmari-2017.

Det är mycket folk i rörelse på Farmari-mässan som just nu pågår i Seinäjoki. Det här är en av de viktigaste tillställningarna i Finland, där jordbrukarna kan bekanta sig med det nyaste inom branschen. Utvecklingen är snabb, så det gäller att hänga med för att klara sig i konkurrensen.

Här Peter Klåvus framför en av de potatiströskor som han tillsammans med hustrun Eija importerar från Belgien.

Utställarna kommer från hela landet och också flera utländska företag visar upp sig på mässan. Den enda från Kristinestad som är med och ställer ut på Farmari 2017 är Peter Klåvus, 48 år från Dagsmark. Tillsammans med hustrun Eija äger de Klåvus Group som importerar och saluför potatismaskiner från företaget AVR i Belgien. Deras huvudnäring är själva potatisodlandet på hemmanet i Dagsmark men de satsar ändå stort på försäljningen av maskinerna. Peter säger, att det gäller att visa upp sig för kunderna och därför har han de senaste åren deltagit i flera lantbruksutställningar i Finland.

I torsdags var det 25 grader varmt i Seinäjoki, så det är skönt att kunna stå lite i skuggan. Mitt i bild står Peter och förevisar de maskiner som han importerar från Belgien.

Peter arbetade tidigare som bankdirektör på Andelsbankens kontor i Kristinestad fram till 2011 då han beslöt att satsa fullt ut på potatisnäringen. Så nu är det potatis och maskiner som gäller för familjen och de verkar att trivas med det.

Dagens moderna upptagningsmaskiner har inte mycket gemensamt med de första tröskorna, som potatisodlarna i Dagsmark skaffade i början på 1970-talet. Både tekniken och storleken är en helt annan och de nya maskinerna är mycket mer skonsam vid upptagningen.

Här Eliel Holmberg med Lill-Ferguson och den första potatiströskan i Dagsmark. Den var en tysk Wühlmaus och Eliel köpte den i bolag med Albert och Gunni Skoglund. — Här visar Eliel Holmberg med Lill-Ferguson upp den första potatiströskan i Dagsmark. Den var en tysk Wühlmaus och Eliel köpte den i bolag med Albert och Gunni Skoglund.

Text och foto 30 maj 2017: Lasse Backlund.

Dagis i Dagsmark fyllde 30 år.

Det är åtskilliga barn som har vårdats och växt till under de 30 år som det nuvarande daghemmet har funnits till. Tidigare var daghemmet inrymt i en liten lägenhet på småskolans vind, så man kan bara föreställa sig med vilken glädje det nya dagiset kunde tas i bruk.

Byggmästare E. Hanses byggde detta hus 1987, som inrymde bibliotek, rådgivning och daghem.

Trotjänare kan man nog kalla dessa damer. Susanne Leppänen till vänster har arbetat på dagis i 30 år, Mia Rosengård i mitten var föreståndare de första 22 åren och nuvarande föreståndare Anki Lillhannus började i Dagsmark redan på den gamla tiden, uppe på småskolans vind.

Omsättningen på barn har varit god men tacksamt nog kan man inte säga det samma om personalen. Nuvarande föreståndare Anki Lillhannus började som barnskötare för över 30 år sedan på ”småskolskollan” och Susanne Leppänen började då nya huset blev färdigt och båda arbetar fortfarande där. Första föreståndaren Mia Rosengård arbetade här i 22 år och eftersom nu är ambulerande så besöker hon regelbundet daghemmet i Dagsmark. ”Det är som att komma hem, när man kommer in här”, sade hon på tisdagskvällen då det var fest och 30-årsjubileum.

Cirka 150 besökare kom till 30-årsfesten för att äta tårta och dricka kaffe. Korvgrillen var i gång hela kvällen och åtgången var god.

Text och foto Lasse Backlund i april 2017:

Mikael har sågat i Kvarnå sedan 2006.

Mikael Wiklund, 41 år, från Åbackan har många järn i elden och verkar trivas med det. Han är ägare till 2 betongbilar och i normala fall så rattar han själv den ena bilen medan en anställd kör den andra. På senare tid har det varit mycket körande då fundamenten till vindkraftverken skall gjutas.

Han har också ett hemman nära hemgården på Åbackan men eftersom det inte är tillräckligt stort, så var det svårt att få lönsamhet med jordbruket. Så därför är alla marker utarrenderade åt en annan jordbrukare. Han var också med och startade bussbolaget BusWester men efter en tid så sålde han sin andel av bolaget åt kompanjonen.

Så här såg Kvarnå Såg ut år 2008, ett par år efter att Mikael köpt sågen och hela området.

På hösten 2006 köpte Mikael sågen i Kvarnå av Ralf Nyholm som på våren hade gått i pension. På våren 2007 sågade han stockar för första gången och sedan dess har han hållit på med det säsongbetonade sågandet. Han har också lite egen skog men för det mesta så fraktsågar han åt andra.

Här ser vi att Mikael är koncentrerad på att få stocken att gå rätt in i ramen, för att få bästa möjliga kvalitet på bräderna och plankorna.

Första sågen i Kvarnå byggde Emil Nyholm redan år 1930 men på 50-talet byggde han en ny såg, som drevs med vatten ur Lillån. Trots att stället heter Kvarnå, så har där inte funnits någon kvarn i modern tid. På andra sidan ån ligger Malarudden och där har för länge sedan funnits en kvarn. Emil Nyholm sågade fram till 1965 då sonen Ralf tog över verksamheten och han höll alltså på till våren 2006.

Den eldrivna ramen som är tillverkad av Kone ja Terä Oy ser robust ut och verkar att vara outslitlig. Elektriciteten till de större motorerna kommer från ett eget dieselkraftverk, som finns i anslutning till sågbyggnaden.

Efter ramsågningen så skall bräderna och plankorna kantsågas i passliga bredder. Med ögonmåttet bestämmer Mikaels pappa Börje hur breda plankorna skall bli och så ställer han vant in bredden med en växelspak. Börje som är 77 år är aktivt med och hjälper till med olika saker.

Med hjullastaren körs stockarna från sågbackan till transportören som sedan för stockarna in till ramsågen.

Årets höjdpunkt, sade Jan Norrvik från Norrviken, då han tillsammans med sonen Andreas fick vara med och såga dennes stockar till bräder och plankor. Varje år i minst 25 års tid har Jan varit med och sågat stockar till husbehovsvirke på sågen i Kvarnå. Numera är Jan med bara som dräng. Trots att dagen var kall och blåsig, så ser båda två ut att trivas riktigt bra.

Här håller Jan och Andreas Norrvik på att stapla upp det sågade virket bredvid kantsågen. ”Bakan”, alltså kanterna som inte duger till bräder kastas ut på en traktorkärra och köres hem och sågas till ved.

Som sig bör finns det i kafferummet en förteckning på de yrkesinspektörer som finns i Vasa distriktet. Vid behov är det bara att kontakta till exempel Helka Hyvärinen på Kyrkogatan 19 i Uleåborg.