Denna sammanställning är gjord av Lasse Backlund i augusti 2017, med uppgifter tagna ur ett rättegångsprotokoll från år 1913. Inga-Lill Sandström har hjälpt till med en släktutredning.
Sågkvarnen i Verkforsen har en lång historia med många olika ägare och vi kan utgå ifrån att där har malts säd i hundratals år. Vissa markägare har arrenderat ut kvarnen och det har uppstått tvister om det är enbart kvarnen eller också marken som utarrenderats. Kvarnen och såginrättningen hade också tidvis skilda ägare, vilket kan rådda till ägoförhållandena. Kontrakten var ofta otydligt skrivna och ibland fick de redas ut på tinget.
År 1888 var Victor Gustafson Lång ägare, åtminstone gjorde han ett arrendekontrakt med Oskar Penttilä på 50 år. Denne Victor bytte ju sedan namn till Eklund och kallades i folkmun för ”Kårk-Viktor”. Så här löd det kontraktet:
Arende Kontrakt
Her med upp låter jag underskrifne Wictor gustaf son Lång ett qvarn stelle vid den så kallade stor backen på östra sidan om storbron längsmäd åbakken 20 famnar långt och 6 famnar brät, till mjölnaren Åskar Jakobs son Bentilä på 50 års tid och även skall åvan nemde Mjölnare göra 25 mark i finskt guld mynt i Arende om året och även mala vard upplåtaren Wicktor gustaf son Lång behöfver för året både gryn och miöl och även göra pertor på maskinen vard upplåtaren behöfver årligen men efter 50 års förlopp måst bonden lösa in qvarnen enligt verde om int Bonden kommer överens mäd miölnaren om samma rekning som förut, hvilket vi med våra namn och ägenhendiga bomärken uti till kallade vittnes nervaro bestyrkes.
Dagsmark by den 1 juli 1888
Wictor gustaf son Lång, upplåtare
Mäd förestående Arende kontrakt för klarar jag mig till Alla delar nöid ort och tid som åvan.
mjölnaren oskar jakobs son bentilä
Bevitnar Josef Josef son Båsk Josef Söderholm
Det här kontraktet upphävdes dock redan i mars 1890, då Oskar Penttilä överlät kvarnen åt kusinerna ”Ådd” Ivar Westerback och ”Kårk” Viktor Eklund, hälften var. År 1897 ansökte delägarna Westerback och Eklund om tillstånd för ett vattenverk av guvernören, och vill du läsa om det skall du klicka HÄR. Vill du läsa mera om Ådd-Ivar och hans gård och släkt, så klicka HÄR!
Åtminstone Viktor Gustafson Lång sålde sin andel och gjorde ett nytt kontrakt med torparen Erik Lång och troligtvis gjorde Ivar ett likadant med nya mjölnaren. Vad som stod i det gamla kontraktet är inte klart men i maj 1904 förnyades kontraktet, och det löd då så här:
Undertecknad, som genom köpehandling af den 11 mars 1890 till torparen Erik Lång försålt min tidigare innehavda andel utgörande hälften af Verkfors mjölkvarn, belägen invid Dagsmark åbro, mot en då genast erlagd köpesumma stor ettusensexhundra femtio (1650) finska mark, förutom rätt att utan avgift förmala hälften af den spannmål jag skulle behöfva för husbehof, samt 12 mark och 50 penni årligt arrende för kvarntomten vill härigenom efter öfverenskommelse med köparen hafva ifrågavarande försäljningsvillkor och arrende ändrade därhän, att jag utom den ofvannämnda och uppburna köpesumman skall till arrende hafva rätt att utan ersättning å berörda kvarn förmala all den spannmål jag kan behöfva till husbehof men icke till afsalu, äfvensom att jag likaledes afgiftsfritt för eget behof men icke i och för försäljning, eger utföra tillverkningar af gryn och pärthyfvelmaskinerna vid berörda kvarn och varder köpeafhandlingen af den 11 mars 1890 härigenom annullerad.
Dagsmark den 24 maj 1904.
Viktor Eklund, eller Lång
Härmed nöjd, Erick Lång
Samma dag, alltså den 24 maj 1904 gjorde ”Ådd” Ivar Lång, senare Westerback, som var kusin med Viktor Eklund ett nästan likalydande kontrakt med torparen Erik Lång och det löd så här:
Härmedelst försäljer jag Ivar Lång till torparen Erik Lång mina ägande andelar i Verkfors mjölkvarn och såginrättningar, belägna invid Dagsmark åbro, hvilka andelar utgöra hälften af kvarnen och en åttondedel av såginrättningen jämte min andel i inventarierna, mot en öfverenskommen köpesumma stor ettusensexhundra (1600) finska mark, hvilken summa nu genast är erlagd och kvitteras och får köparen nu genast tillträda och disponera ifrågavarande inrättningar. Utom ofvannämnda köpesumma förbehåller jag mig rätt att utan ersättning å berörda kvarn förmala all den spannmål jag kan behöfva till husbehof, men icke till afsalu, äfvensom att likaledes afgiftsfritt för eget behof, men icke för försäljning utföras tillverkningar å gryn och pärthyfvelmaskinerna vid sagda kvarn.
Dagsmark den 24 maj 1904.
Ivar Lång.
Härmed nöjd, Erick Lång.
Denne Erik Lång hade varit i Amerika flera gånger på 1800-talet, men mellan åren 1894-1903 var han torpare på Lång hemman, någonstans på A-sidon. Erik (1851-1930) var son till Josef Fröberg och Lena Greta Rostén, och blev efter sin mor kallad för ”Lena-Erik”. Erik var gift med Maria Sofia och de fick flera barn, bland annat Erland Rosenback (1890-1943).
Denna torpare Erik Lång blev inte långvarig ägare, för år 1907 sålde han alltsammans åt Erik Anders Broberg och reser sedan tillbaka till Amerika, varifrån han dock återvänder efter 5 år. Så här löd detta kontrakt:
Härmed försäljer jag Erik Josefsson Lång till inhysesmannen Erik Anders Broberg, icke blott min ägande vid Dagsmark åbro belägna Verkfors mjölkvarn, utan äfven mig tillhörande 3/8 af den därinvid belägna såginrättningen med såväl till kvarnen som sågandelen tillhöriga inventarier, allt i det skick det nu befinnes mot en överenskommen och nu erlagd köpesumma stor fyratusen etthundra (4100) mark finskt guldmynt som kvitteras, hvarförutom bönderna Viktor Eklund och Ivar Lång bibehålles vid de rättigheter i afseende å afgiftsfri malning å kvarnen äfvensom tillverkningar av gryn- och pärthyvelmaskinerna i den mån deras kontrakt af den 24 maj 1904 sådant medgifva.
Ifråga varande kvarn och andel i berörda såginrättning jämte inventarierna får af köparen Erik Anders Broberg genast från denna dag tillträdas, i öfrigt på de villkor jag innehaft densamma, som försäkras.
Dagsmark den 9 oktober 1907.
Erick Lång
Härmed nöjd, Erik Anders Broberg
Den nya ägaren, Erik Anders Broberg (1878-1954) var son till Josef Strömberg den äldre som bodde nära Kiaskroken, han var alltså bror till ”Strömbergas-Josip” den yngre. Broberg var en orolig man, som var till Amerika inte mindre än 4 gånger och inte nog med det, han var gift lika många gånger. Med den ena hustrun fick han 2 döttrar, den ena flyttade till Amerika medan den andra gifte sig till Lålby. Vill du läsa mera om Strömbergas Josipas, så klicka HÄR.
Från och med 1907 är alltså Broberg ägare och år 1909 annonserade han så här:
Broberg gjorde inte mindre än 4 resor till Amerika och under hans resor var det Frans Heinonen från Lappfjärd som skötte mjölkvarnen i Verkforsen. Årsarrendet skulle varje år betalas åt Ivar Westerback och år 1910 då Broberg själv var i Amerika, så var det hustrun som skötte betalningen och hon fick ett kvitto av Ivar, som lydde så här:
Af Maya greta Broberg har jag denna dag mottagit femtio (50) mark som två års arend för qvarntomten, erkännes härmed.
Undertecknat av Ivar Westerback och bevittnat av J. H. Storkull och Amanda Lillkull.
Sedan år 1900 hade en storskiftesreglering varit på gång i Dagsmark och lantmätaren ansåg då att denna tomt skulle tillhöra Ivar Westerback. Sågkvarnen ägdes visserligen av Broberg men enligt lantmätaren ägde Broberg ingen tomt. Viktor Eklund besvärade sig över detta beslut men 1906 förkastades hans besvär av egodelningsrätten. I augusti 1908 tillerkände rätten till denna kvarntomt åt Ivar Westerback och det blev sedan lagligen fastställt i november år 1912, då storskiftet avslutades. Broberg fortsatte att besitta kvarntomten, trots att Ivar Westerback yrkade på att han skulle uppge tomten och flytta bort alla byggnader. Broberg ansåg sig ha rätt att kvarhålla kvarnen enligt gamla avtal och eftersom de inte kunde enas, så förde Ivar ärendet till rätten för att avhysa Broberg.
Den 13 februari 1913 gjorde Ivar Westerback en ansökan om stämning till Domhafvandet i Närpes domsaga att Broberg skall avträda marken åt honom:
Vid storskiftesregleringen i Dagsmark skifteslag, som slutligen fastställdes 28 november 1912 har min egande Westerback benämnda af Lång skattehemman Nr 4 i Dagsmark by af Lappfjärds socken bland annat tillskiftats egofiguren Nr 1388 om 0,215 hektar. Denna mark besitter nu Mjölnaren Erik Anders Josefsson Broberg, utan mig veterlig rätt.
Då han ej i godo kunnat förmås att till mig afträda marken samt bortflytta sin där uppförda kvarnanläggning, anhåller jag vördsammast, om laga stämning å honom till förstskeende lagtima vinterting i Lappfjärds och Sideby socknars tingslag för att höras och svaromål avgiva, då jag ärnar yrka hans lagliga förpliktande att till mig genast avträda marken och bortflytta sina därå uppförda hus.
Kristinestad den 13 februari 1913.
Ivar Karlsson Westerback, Bonde i Dagsmark
Ivars ansökan ledde till att Broberg fick en stämning att infinna sig på tinget, som lydde så här:
Till följd av förestående stämnings ansökan varder Mjölnaren Erik Anders Josefsson Broberg härigenom kallad och stämt till femte (5) rättegångsdagen af förstinfallande lagtima vinterting i Lappfjärd och Sideby socknars tingslag, vilket ting vidtager den 22 nästinkommande April och förrättas å Jossandt hemman i Lappfjärd by och socken, för att höras och svaromål avgiva i anledning af stämningstaganden Ivar Karlsson Westerbacks tillernade i stämningsansökan närmare utvecklade talan. Och erinras att denna stämning bör vid laga påföljd hörsammas.
Malaks den 18 Februari 1913.
På Domare ämbetets vägnar, J.F. Barck
Nämndemannen J. V. Ingves från Lappfjärd uppsökte tillsammans med vittnet Otto Pärus, Broberg i Dagsmark och överlät stämningen:
En bestyrkt afskrift af förestående stämning har jag idag delgifvit och tillställdt Mjölnaren Erik Anders Josefsson Broberg, intygar Dagsmark den 24 februari 1913. J. V. Ingves, nämndeman.
Under själva rättegången i april 1913 uppvisade Ivar Westerback en karta som klart visade att han efter storskiftet blivit ägare till kvarntomten.
Enligt kartan blev denna kvarntomt utbruten åt Ivar Westerback 1906-1907 men tydligen var inte Broberg informerad om detta. På tinget biträddes käranden Westerback av borgmästare Granfelt från Kristinestad och Broberg biträddes av juristen Torsten Nilsson.
Käranden Westerback uppvisade också dokument som storskiftets lantmätare Sten Nilsson hade skrivit. Den andra maj 1906 hade kvarntomten tilldelats Westerback och någon gång mellan den 10 juni – 5 augusti 1907 hade tomten pålats ut med råstenar.
På tinget ingav svarandepartens ombud Nilsson ett skriftligt svar:
Genom Guvernörens öfver Vasa län utslag af den 14 februari 1899 har tillstånd gifvits bönderna Viktor Gustafson Lång och Ivar Karlsson, hvilken sistnämnde är samma person som kärande Ivar Karlsson Westerback, att med vattenkraft drifva nu ifrågavarande vattenverk i Verkforsen benämnda fors af Lappfjärds å och har vi förrättningen för sagda tillstånds gifvande framgått, det nämnda sökande ensamma voro ägare till anläggningsstället och vattenkraften. Kvarnen ägdes sedan till hälften av käranden och till den andra hälften av Viktor Lång, ända tills käranden genom köpeafhandling af den 24 maj 1904 sålde sin andel i kvarnen till torparen Erik Lång, och Viktor Eklund genom köpebref av samma datum äfven sålde sin andel till Erik Lång. I köpehandlingarna förbehåller sig säljarna, utom andra förmåner, rätt att utan ersättning å nämnda kvarn förmala all den spannmål de behöfver till husbehof, äfvensom att likaså afgiftsfritt för eget behof utföra tillverkningar å grynverk och hyfvelmaskinerna vid kvarnen. Genom afhandling af den 9 oktober 1907 sålde sedan bemälde Erik Lång hela kvarnen till mig, därvid jag övertog mjölnarens förpliktelser mot Viktor Lång och käranden, hvilka sålunda bibehöllos vid sina rättigheter i afseende å avgiftsfri malning samt begagna grynverk och pärthyfvelmaskinerna. Af dessa sina rättigheter har käranden äfven begagnat sig samt äfven mottagit arrende för kvarntomten af mig.
Den 23 april 1906 fastställde denna Häradsrätt inteckning i Viktor Långs och hans hustrus egande 1/24 mantal af Lång skattehemman Nr 4 i Dagsmarkby af Lappfjärds socken, dåvarande innehafvaren af kvarnen Erik Långs till säkerhet för den honom tillkommande nyttjanderätten till sagda tomtplats, hvilken nyttjanderätt enligt kontraktet af den 24 maj 1904 skulle gälla i 50 års tid, räknat från sagda dag. Om nu käranden, såsom han påstår, genom storskiftesregleringen i Dagsmark skifteslag fått eganderätt till kvarntomten, hvarom jag ej har kännedom, och då han själv jämväl tidigare såsom nämnts egt ideel andel i kvarnen, bör han ju fortsättningsvis vara ansvarig för att kvarnens ägare får åtnjuta densamma, hvilket framgår ur lagens principstadganden om hemulståndande. Att nyttjanderätten till tomten är bindande äfven gentemot käranden synes icke vara utan tvivel underkastat, då han själf i köpebrevet mellan honom och Erik Lång förbundit sig låta denna tillträda och disponera ifrågavarande inrättningar, samt då han självmant inträdt i Viktor Långs rättighet att uppbära arrendet för kvarntomten, äfven som fortfarande åtnjutit sina rättigheter i fråga om fri mäld. Genom att begagna sig af fri mäld i kvarnen har käranden således själv iakttagit och underkastat sig arrendekontraktet och var han sålunda bunden af kontraktet redan förrän han enligt egen uppgift genom storskiftesregleringen möjligen blifvit ägare till område hvarå kvarnen befinner sig.
På ofvanförda skäl emotser jag käromålets förkastande, samt kärandens förpliktande att ersätta kostnader i målet.
I förbigående vill jag ännu omnämna, det till min kännedom kommit det Kejserliga Vasa Hofrätt afgjort ett liknande mål som detta samt därvid godkänt den af mig nu framlagda tolkningen af nya jordägarens skyldigheter att respektera kvarnägarens arrendekontrakt. Rättsfallet ifråga var nämligen i korthet refererat följande: En jordägare hade till en mjölnare arrenderat jordområde och vattenfall i och för anläggande af kvarn, samt utom arrendet förbehållit sig rätt till fri mäld. Därav hade han äfven begagnat sig. Ifrågavarande arrendekontrakt var ej intecknadt i jordägarens fastighet. Då denne sålde fastigheten begagnade sig den nya fastighetsägaren af sin rätt till fri mäld, utan att dock hafva med mjölnaren uppgjort någon som hälst öfverenskommelse angående arrendekontraktets fortfarande bestånd. Sedermera yrkade denne nya ägare mjölnarens avhysande på grund af arrendekontraktet såsom icke intecknadt ej vore bindande gentemot honom. Kejserliga Vasa Hofrätt som i sista instans avgjorde målet, förkastade käromålet just på den grund, att käranden genom att begagna sig af sin rätt till fri mäld inträtt i arrendegifvarens ställe och därigenom underkastat sig arredekontraktet.
Erik Anders Josefsson Broberg, Mjölnare i Dagsmark by af Lappfjärds socken.
Efter långa förhandlingar mellan parterna kallades 3 vittnen in: bonden Josef Nygård, drängen Frans Heinonen från Lappfjärd och Handelsföreståndaren Erik Rosengård.
Josef Nygård vittnade att käranden Ivar Westerback nog använt sig av kvarnen. Denne skulle också ha hyvlat pärtor åt sig för husbehov. Drängen Frans Heinonen som under Brobergs Amerikavistelse för tre år sedan, skötte om kvarnen vittnade att Ivar Westerback nog hade använt både kvarnen och pärthyvelmaskinen. Erik Anders Rosengård intygande samma sak som de två tidigare vittnena.
Efter vittnesmålen fortsatte diskussionen med slutpläderingar och efter det var parterna överens att överlämna ärendet till rättens prövning. För att rätten skulle få tid på sig att gå igenom handlingarna uppsköts behandlingen till tingets 13 dag då beslutet delgavs parterna.
Den 9 maj 1913 fortsatte behandlingen och båda parter kompletterade sina yrkanden. Sedan kom rätten med sitt utslag som konstaterade att Ivar Westerback i storskiftesreglering blivit tillskiftad denna kvarntomt och att Erik Anders Broberg bör uppge sin besittningsrätt åt Westerback. Senast första juni år 1914 bör Broberg ha flyttat bort sina byggnader från kvarntomten och rätten dömde båda parter att själva stå för sina rättegångskostnader.
Vad som sedan hände med Brobergs sågkvarn i Verkforsen är oklart, möjligtvis gjorde han någon förlikning med Ivar Westerback. Efter några år byggdes kvarnen om till elkraftverk och Broberg torde ha varit med i det projektet.