Denna berättelse handlar om Båskarnas stammoder Anna Christina, som var född på Kastelholm år 1765 och dog år 1852. Hon gifte sig med Anders Båsk, som var född på Sund på Åland år 1758 och som dog på Kroksmossan i Övermark år 1808. De fick många barn, bland annat sonen Anders var född på Åland. Den här Anders Båsk (1791-1835) gifte sig med Brita Teir från Härkmeri år 1820 och de fick flera barn, bland annat Brita Maria (1822-1888) som gifte sig med Johan Henrik Lång, senare Båsk (1816-1886), den så kallade kyrkobyggaren. Den här berättelsen är nedtecknad troligen av Artur Gröndahl , efter sägner berättade av barnbarns barn.
”Enligt sägnen härstammar stammoder Anna Stina (Anna Christina) från adelssläkt i Sverige. Hon skulle ha varit oäkta dotter till en adelsfru och dennes adliga älskare. Modern rymde från sitt hem och försvann till en prästgård på Åland, sägande att hon skulle visa att hon var kvinna nog att uppfostra ett barn på egen hand. Hon brydde sig inte om det understöd, som enligt hennes egen utsago, rätteligen skulle ha tillfallit dottern. Anna Stina växte upp på prästgården och sägs ha varit en frisk och ståtlig flicka med långt guldgult hår.
Vid sitt 19:de år trolovade hon sig med en skeppsredare, det berättas till och med att hon skulle ha varit gift med skeppsredaren och att han skulle ha haft många egna fartyg och skeppsandelar. Enligt en annan utsago skulle han endast ha haft ett fartyg. Men han dog kort därefter på en sjöresa men han hade testamenterat all sin egendom till henne. Hon råkade dock i process med hans släktingar och förlorade förmodligen eftersom hon sedan reste till Stockholm och tjänade där i någon förnäm familj.
Här blev hon bekant med herrskapsskomakaren Gröndahl. De gifte sig och reste till Åland. Äldsta sonen Anders föddes på Kastelholm i Sund.
Även Gröndahl var hemma från Åland. De fortsatte sedan upp till Österbotten till Kristinestad, för att köpa sig jord. Dessförinnan hade Anna Stina brevväxlat med ”Hejeras Stina” i Skaftung, som upplyst dem om att ett hemman i Övermark och ett hemman i Dagsmark var till salu. Gröndahls bror följde även med, men han flyttade sedan söderut och tog namnet Grönlund och han är förmodligen stamfader för Grönlundska släkten, som nu är fullständigt förfinskad.
Gröndahl ville till Övermark men hustrun till Dagsmark. Det blev som hon ville, fastän man varnade dem och sade: ”Far inte dit, stugan ramlar över er”. De for ändå till Dagsmark, sedan de hade inköpt Båsk hemman, som då ägdes av Ekström från Kristinestad. Hemmanet hade nämligen blivit indraget till kronan av dess förr ägare ”Båsk Latin” för obetalda kronoutskylder och sedan inropat av Ekström på kansliauktion. ”Båsk Latin” var hemma från Närpes och dit återflyttade han också. Denna håglösa man harmade och var avundsjuk, när han hörde hur bra det gick framåt för de trägna människorna, som hade köpt hans jord.
Deras barn var: Anders, Carl, Johannes som dock inte tycks förekomma i de gamlas sägner, Anna Kajsa, Brita och Eric. Tiden gick och 1808 års krig bröt ut. Man skjutsade den svensk-finska hären under dess reträtt norrut med häst. Trots att Gröndahl redan var gammal, begav han sig iväg i den så kallade långskjutsen. När man sedan i början av år 1809 återvände hem och anlände till Närpes, började man känna sig mera hemmastadd och i glädjen piskade de yngre männen på sina hästar och körde fort. Gröndahl brydde sig inte om det och han blev så sist i trängen och slutligen helt och hållet efter de andra. Sedan hörde man inte något av honom, han försvann spårlöst på denna resa. Hästen kom ensam hem, något som vittnade om att en olycka hade inträffat.
Så gick det många år. Då fick Ålings-mor, som hon numera kallades, en kallelse av prästen i Närpes, att infinna sig där. Prästen berättade för henne att en man på sitt dödsläger sagt sig ha mördat hennes man på Krooks-mossen och risat ned honom i skogen. Gröndahl hade, när han ensam körde hemåt, blivit överfallen av ”Båsk-Latin” som på grund av gammal avund, mördade honom.
Anna Stina fann stället, samlade ihop benen i en säck och bar dem till Lappfjärd, där hon begravde dem på gamla kyrkogården. Gråtande lär hon ibland ha sagt till sina barnbarn: ”Ni skall tänka att det var något, när jag bar hem hans ben i en säck!”
Det berättas, att Ålings-mor vid sin död var nära hundra år. Den storväxta kvinnan hade hela sitt liv varit frisk och stark. Och trots sin höga ålder, hade hon inte ett enda grått hår på sitt huvud och hon hade alla sina tänder i behåll. När hennes barnbarn någon gång frågade: ”Farmor, kvaföri droo ni hit hison släkten” så skulle hon ha svarat med orden: ”Å, kära barn. Det var så ont om smulorna där borta på Åland”.
Gröndahl ägde en tvåvånings byggnad i Dagsmark. Nuvarande Kiiaas gård utgjorde den övre våningen och Viktor Gröndahls den nedre. När man plöjt åkrarna har man ibland funnit rester av Gröndahl-skomakarens verktyg.
Gröndahl dog alltså i Övermark dit han hade velat fara och Anna Stina dog i Dagsmark dit hon ville.”