Sammanställt av Lasse Backlund 2013, kompletterad 2015.
Den här vackra bondgården i Dagsmarks absoluta centrum, väster om folkskolan byggdes av Henrik och Vilhelmina Agnäs i början på 1900-talet. Gården byggdes åt deras son Anselm, som var född 1896 och som var den som skulle ta över hemmanet.
Henrik och Vilhelmina, som kallades ”Agnis Hindrik å Mina” bodde den tiden själva på andra sidan vägen, på Byåsvägen 2, där familjen Klåvus bor i dag. Den bondgården, som i långa tider kallades ”Måg Jåssas” byggdes i början av1800-talet av bonden Johan Eriksson Finne (f. 1784). Efter honom övertogs gården av hans dotter Anna Kajsa (f. 1816) som var gift med “Måg Jåss”, alltså Johan Fredrik Mickelsson Färm eller Häggblom (f. i Ömossa 1818 men flyttade som liten till Korsnäs).
Wilhelmina Agnäs (1868-1950).
Wilhelmina, som kallades Mina var dotter till Erik Henrik “Eerkas Hinrik” Storkull el. Båsk (1843-1913) och Maja Lena Josefsdotter Finne (1840-1917). Mina hade inga syskon och hon växte upp i föräldrarnas gård, som före storskiftet 1900-1912 stod bakom Otto “Antas-Otto” Björklunds gård. Vill du läsa mera om hennes släkt, så skall du klicka HÄR!
Henrik Agnäs (1868-1954).
Henrik var född på Agnäs hemman i Lappfjärd, i den gamla bondgården mittemot folkhögskolan. Han flyttade till Dagsmark när han gifte sig med Wilhelmina. Henriks far Karl Erik Agnäs omkom i en häftig brand år 1905, när han tillsammans med andra byggare höll till på Norra folkskolan i Lappfjärd. Branden i den nya byggnaden var så häftig att den 68-åriga Karl Erik inte hann ut, utan omkom i lågorna.
Då Henrik Agnäs år 1889 gifte sig med Wilhelmina Båsk eller Storkull blev de bönder på Storkull hemman 6:6, och de bodde då i en gård som stod med gaveln mot Antas-gården.
I juni 1899 köpte Henrik Agnäs, som då kallades Henrik Karlsson Storkull en fjärdedel av grannen Josef Henrik Ströms hemman för 1 450 mk. ”Strömmen” bodde på det ställe där Lid-Alveras gård står i dag men gården flyttades i storskiftet upp till Åbackan bredvid Krook Elofs stuga. Henrik skulle då ge ¼ sytning åt Josef och Vilhelmina Ström.
I samband med storskiftet 1900-1912 blev deras Storkull hemman utflyttat till Åbackan nära Hällbackas gård. Den här utflyttningen protesterade Henrik mot flera gånger men utan framgång. Under storskiftets gång så köpte han år 1906 hemmanet Rosenback 3:1 på Sebbasbackan nära folkskolan för 3 500 mark.
Henrik och Vilhelmina Agnäs tar över Eljasas Viktoras hemman.
Detta hemman köpte han av Viktor Eliasson Rosenback (1861-1917), vilket betydde att de aldrig flyttade till Åbackan trots att hela hemmanet fanns där, utan till Måg-Jåssas gård som stod där Mildrid Klåvus gård står i dag. Henriks granne ”Lid” Henrik Björklund (1857-1924) som var nära släkt med “Eljasas-Viktor” köpte också en del av Rosenbacks hemman men efter ett par år så köpte Henrik Agnäs också denna del av Björklund Viktor. Säljaren som alltså kallades för “Eljasas-Viktor” var nära släkt med Agnäs-Mina, så hemmanet hölls alltså inom släktet. Då Henrik och Mina köpte detta hemman av “Eljasas-Viktor” så fanns där inga byggnader på landsvägens södra sida. Den ena gården delades i två delar och flyttades upp till Korsbäck där Julanda Norrvik fick den ena delen och den andra delen flyttades till Lindqvists hemman. Den andra gården som stod nära folkskolan och kallades för “Sebas-Josipas” flyttades vid storskiftet till Nordbergas i Palon och det var troligen i denna gård som Johan “Sebbin” Finne eller Rosenback hade bott.
År 1922 då Henrik och Minas dotter Hulda (1901-1933) gifte sig med Emil Klåvus (f.i Lappfjärd 1900-1983) så byggde Henrik och Mina en sytningsstuga åt sig på det ställe där Peter Klåvus hem finns i dag och de bodde sedan där så länge de levde.
Henrik och Vilhelmina Agnäs fick 5 barn:
-Frans (1890-1973) som år 1912 gifte sig med Amanda Lillkull som var dotter till “Pelas Josip” från A-sidon.
-Ida Vilhelmina (1894-1977) som gifte sig med Emil Backlund och flyttade till A-sidon. 5 barn.
–Anselm (f. 1896, stupade i frihetskriget i mars 1918), ogift och barnlös.
-Hulda (1901-1933) som år 1922 gifte sig med Emil Klåvus från Lappfjärd och bodde kvar i hemgården fram till sin död. Hade med Emil 2 döttrar som båda dog i ungdomen.
-Hilma (1906-1934) som år 1927 gifte sig med Valdemar Rosengren och flyttade till Åbackan. Hade med Valdemar sonen Arne och en dotter bosatt i Tjöck.
Frans Agnäs återvänder från Amerika för att ta över hemmanet.
Frans for till Amerika år 1914 på samma gång som Anna Cecilia Lillkull, som var född i Amerika men som 17-åring nu återvände dit. År 1916 flyttade också hutrun Amanda till Amerika och tanken var nog att de skulle stanna där för gott. De fick 2 barn där men de återvände dock ett par år efter frihetskriget för att ta över hemmanet, eftersom Frans´ bror Anselm hade stupat 1918.
Anselm Agnäs var aktiv inom skyddskåren och deltog på de vitas sida i frihetskriget 1918. Han var med och avväpnade de ryska trupperna i Kristinestad men sedan stupade han i striderna i Tammerfors. Anselm tillhörde det välkända Melins kompani, som på ett avgörande sätt deltog i striderna i Tammerfors. Han stupade under ”den blodiga skärtorsdagen” den 28 mars, som var en ödesdiger dag för Melins kompani. Enligt Axel Klockars blev Anselm dödad av fienden då han skulle ta sig över bäcken ”Haisuoja” medan författaren Konrad Westlin i boken ”Melins kompani” skriver att han blev skjuten av fienden då han skulle ta sig över en snötäckt åker.
Det här betydde att Frans och Amanda mer eller mindre tvingades att komma tillbaka från Amerika för att ta över hemmanet. Frans och Amanda bosatte sig då på Dagsmarkvägen 389 och de blev bönder på Agnäs hemman. Frans var en mycket aktiv man, som med iver deltog i både dem egna byns och hela kommunens angelägenheter. På 1920-talet verkade han som ombud i Dagsmark för Lappfjärd och Kristinestads landsförsamlings brandstodsbolag.
Nekrolog i Syd-Österbotten:
I frihetsstriden invid Tammerfors stupade den 28 mars bondesonen Anselm Agnäs från Dagsmark. I den hårda striden träffades han av en dödande kula. Redan i januari, då frihetskampen började och en och annan med skamlig feghet undandrog sig plikten emot fosterlandet, deltog Anselm Agnäs med hjältemod i slaget vid Kristinestad. Hans krigarbana blev kort, men icke förgäves. Finlands folk skänker sitt tack åt varje fallen kämpe. Den avlidne som närmast sörjes av föräldrar och syskon, var i hemmet en god son och trägen arbetare och i övrigt känd som en exemplarisk och sympatisk yngling. Frid över hans minne!
Om du vill läsa mera om striderna på Kalevaåsen i Tammerfors där bland andra Anselm Agnäs stupade, så kan du läsa en artikel som Axel Klockars hade skrivit för tidningen Syd-Österbotten år 1936. Klicka HÄR!
Amanda Agnäs (1890-1951) var yngsta dotter till ”Pelas Josip” Josef Lillkull från A-sidon (1851-1917) och Anna Kajsa (f. Äbb 1852-1931). Amanda hade flera syskon men endast bröderna Otto och Johan levde till vuxen ålder.
Vill du läsa mera om Amandas släkt, så klicka här, gå sedan till tabell 144-147.
Agnäs-Frans och Manda fick 6 barn men endast 4 som blev vuxna:
–Ellen (f. 1917 i Amerika) gift med Kaarlo Heiniö från Bötom, en dotter.
–Eskil (f. 1918 i Amerika, d. 2006 i Sverige) tog över hemgården och hemmanet men flyttade 1963 till Sverige.
-Edit (1921-2007) gift och frånskild från Holger Hammarberg. Bosatt i Lappfjärd. Barnlösa.
-Verna (1925-2018) gift med Arne Björkskog och bosatt i Lappfjärd. En dotter.
Sonen Eskil Agnäs tar över hemmanet.
Då sonen Eskil (f. 1918 d. 2006) gifte sig år 1947 med Helga (f. Bergqvist i Korsbäck 1928) tog de tog senare över hemmanet och gården. Frans flyttade då till lillstugan som stod på samma tomt. Frans blev tidigt änkling och han bodde de sista 20 åren hos sin dotter Verna och hennes man i Lappfjärd.
Den gamla bondgården revs i mitten på 1950-talet och det nya huset byggdes år 1956 av Eskil Agnäs och hans hustru Helga (f. Bergqvist 1928). Den nya gården byggdes alltså på samma ställe som den gamla och dekorativa.
År 1963 sålde Eskil och Helga hemmanet och flyttade till Upplands-Väsby i Sverige. Själva huset ägs nu av Eskil och Helgas barn som är bosatta i Sverige och huset används främst som fritidsbostad.