Sammanställt av Lasse Backlund 2014, med hjälp av Bernice och Bror Skogman. Inga-Lill Sandström har bidragit med viktig information om släkten. Flera uppdateringar har gjorts, den senaste i september 2016.
Gårdens historia
Den tidigare, gamla gården byggdes troligen av bonden Erik Eriksson Lång (f. 1796) som var född på Lång hemmanet, som tidigare låg nedanför nuvarande skolbyggnad på Sebasbackan. Tillsammans med sin far Erik Johansson Lång (1765-1827) och sina många syskon flyttade han boplatsen till Brobackan i början på 1800-talet. Hemmanet var på 1/12 mantal. Boplatsen fanns där ”Kårk Viktoras”, med andra ord det ställe som vi i dag kallar för Norrbackas eller Marias, i Westeras korsningen.
(Erik Eriksson Lång gjorde år 1855 upp ett arrendekontrakt med en torpare, som du kan läsa genom att klicka här.)
1860, Josef Eriksson Lång tar över
Erik Eriksson och hans hustru Maria Eriksdotter Lång fick åtminstone 6 barn men det var bara sönerna, Karl Gustav (1836-1919) och Josef (1828-1908) som delade hemmanet år 1860. Hemmanet värderades då till 450 rubel silver. År 1861 kom bröderna överens om hur gårdarna skulle delas dem emellan. Karl Gustav skulle få den gamla gården och den nya rian medan Josef skulle få den nyare gården på udden och den gamla rian. Det var alltså Karl Gustav som övertog hemgården som stod i Westeras korsningen och blev bonde där. Han blev sedan far till ”Kårk” Viktor Eklund, som sedan övertog hans hemmansdel.
Den andra sonen Josef kunde då överta en nyare gård som stod på udden längre västerut. Brödernas hemman blev alltså 1/24 mantal var efter delningen. Bröderna skulle också ge utlösen åt sina 4 syskon: brodern Malakias 60 rubel och systrarna Maja Lena, Anna Sofia och Kajsa 30 rubel var.
Josef på Åddin som var barnlös hade en syster som hette Anna Sofia Eriksdotter Lång (f.1832) och tillsammans med maken Karl Johan Mangs (f. 1828 i Lappfjärd) fick de sonen Johan Ivar (1860-1934). Under åren 1858-1863 så bodde de på Kankaanpää hemman i Kärjenkoski. Josef på Åddin tog denne systerson Ivar till fosterson och Ivar bytte sedan namn till Westerback. Ivar som alltså var född i Kärjenkoski gifte sig sedan med Sofia (f. Lång på Koll-tå i Dagsmark 1860-1930) och de fick två barn, Amanda och Frans. Frans och Sofia Westerback tog över hemmanet år1902 efter Josef Lång.
Systersonen Ivar Westerback tar över
Vill du veta mera om Ivar Westerbacks bakgrund, så skall du klicka här! Vill du läsa mera om Sofia Westerbacks barndomshem, så klicka här!
”Ådd Ivar” Westerback vistades i Amerika under åren 1883-1886. Han hade flera syskon och vill du läsa mera om till exempel hans lillasyster Olga, som föddes i Kasaböle men som blev torpare på A-sidon, så skall du klicka här! Efter storskiftet blev Ivar Westerback ensam ägare till kvarntomten i Verkforsen och vill du läsa mera om den, så skall du klicka HÄR!
Då sytningsmannen Josef Eriksson Lång dog år 1908, så värderades all hans egendom till 576 mark. Den största posten bestod av en ¼ dels lott i Dagsmark Storsjöträsk och den värderades till hela 350 mark. Enligt den värderingen så skulle alla lotter i träsket ha ett värde på hela 112 000 mark, ett ofattbart högt värde.
Fotot taget 20.8.1908 av A. O. Heikel och finns arkiverat på Museiverket.
Då Josef dog ordnade änkan Maja Lena Johansdotter en auktion. Sekreteraren hade vissa svårigheter med namnen, följaktligen fanns det inropare som hette till exempel: Edvart Ulla, Konst Vibärg, Karolina Haga, Edla Lillstu, Skredaren Storkull, Henrik Haga och Wicktor Bäckas.
Ådd Ivars hustru Sofia var dotter till Anna Kaisa Lång (f. Storkull 1827-1897) i hennes andra äktenskap med Erik Johansson Rosenback (f. 1829). Sofia var syster till Vilhelmina (f. 1869) som gifte sig med Erik Anders Rosengren och som flyttade till Åbackan. Sofia var halvsyster till ”Kaalas Hindrik” Henrik Lång (1853-1939) som sedan fick dottern Maria som gifte sig med handlanden J.H. Storkull.
Det fanns många byggnader där Ådd och i de gamla försäkringsbreven finns de uppräknade. Vill du läsa mera om dessa byggnader och hur de försäkrades, så klicka här.
Ivars och Sofias son Frans deltog i inbördeskriget 1918 i det omtalade Melins kompani. Han var med i de hårda striderna i Tammerfors under ”den blodiga skärtorsdagen” den 28 mars men blev svårt sjuk efter vadandet över bäcken ”Haisuoja”. Detta betydde att han inte deltog i stormningen av Näsilinna denna 3 april. Frans deltog sedan i förföljandet av rödgardisterna österut och i striderna vid Kuokkala järnvägsstation blev han sårad av en så kallad shrapnellkula.
1920 Frans Westerback tar över
Efter hemkomsten från kriget gifte sig Frans med Hilma Hannus från Härkmeri. Hilma var enda barnet till Axel Hannus, som också flyttade till Dagsmark. Axel Hannus bodde kvar i gården till sin död 1950. Frans och Hilma fick två barn: Beda (1917-1985) och Ellen (1922-1997)
År 1920, den 1 mars köpte Frans hemmanet Västerback av sina föräldrar Ivar (f.1860) och Anna (f.1860). Föräldrarna bodde i lillstugan tillsammans med ogifta dottern Amanda (f. 1882). På hemmanet, lite längre österut bodde då backstugusittarna Sofia Johansdotter Lillkull (f. 1874) och hennes syster Anna Kajsa (f. 1876) med sonen Arvid. Längre österut bodde backstugusittaren Viktor (f. 1859) Strömberg med hustrun Anna (f.1859).
1922 Nya gården byggs
De började då bygga det nya huset enligt ritningar som var uppgjorda år 1921 av lärarsonen och byggmästaren Einar Wadström. Ritningarna som fortfarande finns i behåll är mycket välgjorda och detaljerade.
År 1924 avled Frans och gården och hemmanet Västerback övertogs av änkan Hilma och döttrarna Beda och Ellen. Tillsammans med sin mor Hilma bodde dottern Beda kvar i den här gården fram till sin död. Ellen gifte sig år 1941 med Ragnar Skogman från Lappfjärd (1916-1977) och de bodde en tid i den norra ändan av gården men de flyttade år 1945 till Storåvägen 20, där de byggde en ny gård åt sig.
Ellen och Ragnar Skogman tar över
År 1945 överlät Hilma hela sin del av hemmanet Västerback 4:52 åt sin dotter Ellen och hennes man Ragnar Skogman. Hilma tog åt sig livstids fri bostadsrätt för sig själv och för Amanda, som bodde i lillstugan. Ellen och Ragnar skulle också ge livstids sytning åt Hilma. Hemmanet bestod då av markerna på Brobackan och ca 7 ha skog i Björkmossen.
Den här gården är fortfarande i släkten Skogmans ägo men har varit obebodd sedan 1988.
Ivar och Sofia bodde i lillstugan på gården ända till död dag. Ivar var för övrigt känd som trollkarl, som kunde reparera söndriga klockor och bota sjukdomar med enkla medel. Till exempel Kurt Rosengren från A-sidon kan berätta hur han i sin ungdom på 1930-talet fick en stor och besvärande vårta ovanpå handen. Kurts far Artur föreslog att Kurt skulle uppsöka Ivar för att få hjälp. Då Kurt kom dit satt Ivar på trappan och Kurt visade vårtan och frågade om det går att bota. –Jodå, svarade Ivar men det här kan du bota själv. Gå ner på udden bakom smedjan och så räknar du baklänges från 20 till 1. Kurt tvivlade på den här enkla ordinationen men gjorde ändå som Ivar föreslog. Och hör och häpna, inom 2 veckor var vårtan försvunnen!
Det här är bara ett exempel på Ivars förmåga att bota sjukdomar men det kom folk långväga ifrån för att få hjälp med olika krämpor.
