Släkten Roos utgår från Jakobstad, där den första i släkten, nämligen Johan Person Roos var handlande och år 1653 avlade han borgareden i hemstaden. En ättling som hette Johan Henrik Roos flyttade 1812 till Kristinestad där han blev predikant och han blev sedan vicepastor före han dog 1859.
Johan Henriks son Adolf Wilhelm Roos föddes1824 på prästgården i Kristinestad. Wilhelms bror Karl Johan Roos, var präst i Lappfjärd. Som barn gick Wilhelm i trivialskolan i Vasa, mellan åren 1842-44 i gymnasiet i Åbo. 1845 reste han till Uppsala där han inskrevs vid universitetet. Han kom snabbt ut med flera litterära verk och år 1849 blev han svensk medborgare.
Som 27-åring började Wilhelm arbeta på telegrafstyrelsen och därifrån fortsatte han till postverket år 1860. Där avancerade han snabbt till dess högsta chef och under de 25 år som chef utvecklade han postverket och blev kallad ”det moderna svenska postväsendets grundläggare”. Han deltog i flera stora postkongresser runt om i Europa.
Under hans tid som chef för postverket, blev det ett av världens bästa för sin tid. Han avskaffade den postföringsskyldighet som bönderna hade haft sedan Karl XII:s tid. Det infördes samma porto för brev i alla nordiska länder, postanvisningar togs i bruk, liksom postförskottsförsändelser. Postkort och kortbrev togs också i bruk.
Under åren 1875 – 1889 var han riksdagsman för Norrbottens läns valkrets. I Sverige förundrade man sig hur det var möjligt för en utlänning att gå så långt men de kom sedan med förklaringen att Adolf Wilhelm var ättling till Erik Ångerman Sursill från Sverige.
År 1889 avgick Wilhelm från chefstjänsten på postverket och han dog sedan 1895.
Övrigt.
Wilhelm fick flera kända barn, bland annat läraren och författaren Anna Maria Roos (1862-1938). Hon har författat flera kända läseböcker och hon skrev bland annat visorna ”Blåsippan ute i backarna står” och ”Tre små gummor”. Wilhelms son Gustaf Roos (1859-1938) var riksdagsman i flera repriser och han var också landshövding på Gotland. Gustaf har också gett ut en bok om släkten Roos. Wilhelms andra son Adolf (1858-1937) var ingenjör men var också riksdagsman.
Åbo Underrättelser skrev 2.1.1847: En landsman, Herr Wilhelm Roos, som för par år sedan skilde sig från Åbo Gymnasium och nu studerar vid Universitetet i Uppsala, har erhållit Svenska Akademiens mindre pris för ett skaldestycke “Runosångarens död.” ”Författaren hade genom den enkla, flärdlösa teckningen af sitt hemlands nationalkarakter, warm fosterlandskärlek och ädel sjelfförsakelse tillwunnit sig Akademiens bifall. Närwarande mottog han sjelf det honom tilldömda priset.”
Direktören vid Svenska Akademin yttrade sig så här vid prisutdelningen:
”Min Herre! Redan vid första läsningen av eder dikt, trodde Akademien sig däri igenkänna en stämma från det land, som skänkt åt vitterheten Creutz, Franzén och Rundeberg. Trohet och kärlek i döden, äran och friheten skattade högre än livet, men fosterlandet högst av allt och minnets stjärna, strålande från hävdens himmel. Dessa bilder är där inhemska, bo i hjärtat och i sången. De rörande återljud där av, som eder lyra framkallat, är känslans mera än diktens skapelser och era läsares bifall skall sammanstämma med era prisdomares, att rättvisa den belöning, som nu åt eder överlämnas”.