Denna utredning är gjord av Eva Grönlund från Vasa men som är född och uppväxt på Sunnantillvägen i Dagsmark.
Båsk hemmanet uppkom genom att man klöv Klemets hemman. Klyvningen behandlades i tingsrätten i Lappfjärd hösten 1694. I tingsrättsprotokollet framgår att Lars Larsson Klemets (född 1630, död 1693) på sin dödsbädd hade framfört önskan om att hemmanet skulle delas. Så blev det också. Sonen Anders övertog Klemets-delen och Henrik fick den andra delen som först kallades Nyy men sedan fick namnet Båsk.
År 1696 hade det uppstått oklarheter i ägandet och bröderna möttes på nytt i tinget. Ärendet gällde då ägandet av den sågkvarn som bröderna hade byggt tillsammans med fadern Lars Larson Klemets. Rätten bestämde att bröderna Anders Klemets och Hendrik Båsk skulle äga halva kvarnen var.
Henrik Henriksson Båsk gifte sig med Walborg Larsdotter och de fick sönerna Henrik född 1680 och Matts född 1692. Den äldre sonen Henrik Henriksson blev den som övertog Båsk hemman efter fadern år 1712.
Åren 1713-1721 var det svåra tider i Österbotten, kanhända de svåraste tider som man någonsin upplevt. Stora ofreden ledde till att de flesta levde i stor nöd. I familjen Båsk råkade den yngre brodern Matts illa ut när ryska soldater kom till Dagsmark och rövade bort honom och förde honom till Ryssland.
Situationen på Båsk hemman var lika svår som på andra hemman. Fadern Henrik Larsson Båsk hade varit tvungen att ta lån för att få utlagorna betalade. Också sonen Henrik var skuldsatt hos handelsmannen Hans Berg (som kallades rika Bergen) i Kristinestad. För att få skulderna betalade var också han tvungen att låna pengar.
Efter en tid i Ryssland kom Matts Henriksson Båsk tillbaka till Dagsmark för en tid. Protokollen berättar inget om hans öden i Ryssland, men efter hemkomsten uttogs han år 1714 som soldat till Viborgska infanteriregementet. Regementet hade satts upp på nytt 1710 och tillhörde armén i Finland.
Matts Henriksson Båsk tjänade vid kompaniet i 6½ år och utnämndes som 30 åring till korpral den 16 december år 1721. Han fick efternamnet Ekström. Hans avsikt var att förbli länge i arméns tjänst men brodern Hendrik som hade övertagit hemmanet på Båsk ville att Matts skulle överge korpraltjänsten och komma tillbaka till Dagsmark. Hendrik skrev brev och gjorde en skriftlig anhållan till roteringskommissionen om ärendet. Han betalade också pengar för att få Matts ”lös och ledig” från militärtjänsten.
Hendrik ville att Matts skulle komma och bo på den gemensamma släktgården Båsk, vilket Matts också gjorde. Av brevet hade Matts förstått att han också skulle få inneha hälften av hemmanet.
På hemgården i Dagsmark bodde också drängen Jakobs Mattsson och hans dotter Sara Jakobsdotter född 1693. Sara blev hustru till Matts och tillsammans fick de dottern Maria år 1733.
Efter en tid uppstod osämja på gården, och Hendrik ville driva ut Matts, hustrun och barnet från hemmet.
Matts hävdade att han ägde lika rätt som Hendrik till hemmanet och därför hade rätt att ha hälften av hemmanet.
Osämjan ledde till att man fick göra upp tvisten i tingsrätten vid vintertinget den 26 och 27 februari 1739.
I tingsrätten framhöll Hendrik att han ingalunda hade lovat sin bror Matts halva hemmanet. Han hade betalat pengar för att få Matts lös och entledigad från regementet. Men han menade att Matts mot årlig lön skulle vara honom till hjälp och biträde vid hemarbetet.
Hendrik hade levt i stor fattigdom efter den stora ofreden 1713-1721. Han hade byggt hus och röjt de ängar som hade blivit bevuxna med skog under ofredsåren. Han hade byggt lador på ängarna. De fem första åren efter freden 1721 drabbades jordbruken av svår missväxt. Första fredsvintern led människorna av svår matbrist. Bönderna saknade utsäde och regeringen tvingades öppna magasinen, så att de kunde få låna spannmål till sådden. Sommaren 1722 regnade det oavbrutet och grödan ruttnade bort på åkrarna. 1723 fortsatte utlåningen av spannmål ur kronomagasinen.
Till följd av de skulder som Hendrik hade varit tvungen att försätta sig i, och för att hemmanet skulle kunna bibehållas begärde Hendrik att Matts skulle nöja sig med den sytningsdel som nu fanns på hemmanet.
Tingsrätten frågade nämnden om det var möjligt att klyva hemmanet, men nämnden ansåg att hemmanet var för litet för att klyvas.
De båda parterna tvistade, men man kom till slut fram till en frivillig och ömsesidig förlikning. Den gick ut på att Matts Ekström och hans hustru så länge de levde skulle få sytning av Hendrik. Sytningen bestod av tre kappland åker, fyra skrindland äng, en bod och en gammal stuga eller ett så kallat pörte.
Matts Ekström förklarade att han var nöjd och belåten med resultatet av förlikningen.
Fram till år 1756 bodde Matts och hans familj på Båsk hemman. Under åren 1757-1764 bodde Matts, Sara och dottern Maria på Dagsmarks bys mark. Hustrun Sara dog 1771, 78 år gammal. Hon begravdes 11.8.1771.
Någon period var familjen Ekström inhyses på Lillkull.
Matts Ekström fick ett långt liv. Han levde till 93 års ålder och begravdes 6.3.1785.
Dottern Maria levde sitt liv som ogift och barnlös tillsammans med sina föräldrar. Hon avled år 1788. Den sista tiden bodde hon som inhyses hos Karl Johansson Lillkull.
Ättlingar till brodern Henrik Henriksson Båsk född 1680 har efternamn som Strömberg, Broberg, Korsbäck, Rosenback, Långkvist, Storkull med flera.
Källor:
Tingsrättsprotokoll från år 1694, 1696 och 1739 (tolkning L. Jåfs)
Lappfjärds historia del II
Soldatrullor från 1721
Länsräkningen
Kyrkböckerna
Jordeboken