60-årsberättelsen är nedtecknad av läraren Einar Lind och framförd på festen på skolan 2 oktober 1938.
Inledning.
Sextio år är icke mycket i mänsklighetens historia men för vårt land och folk och i synnerhet för vårt folkskoleväsende ha dessa 60 år betytt oerhört mycket. För 60 år sedan fanns det endast 10 folkskolor i hela svenska Österbotten men folkskolan höll just då på att slå igenom, varför det inte dröjde länge, innan man det fanns en eller flera skolor i varje socken. Folkskolan rönte som allt annat nytt mycket motstånd men den hade även många vänner och gynnare och därför gick den även framåt år för år. Före folkskolan, fanns det hos oss byskolor, där undervisningen handhades av så kallade skolmästare.
Då vi i dag samlats för att fira denna skolas 60-åriga tillvaro, får vi samtidigt fira Lappfjärds kommuns 60-åriga folkskolväsende, ty Dagsmark folkskola var den första folkskolan i Lappfjärd.
Skolans start.
Tanken att grunda en folkskola i Lappfjärds kommun kom första gången till offentligt uttryck vid kommunalstämman den 26 maj 1874, då en grundfond fastslogs för en blivande folkskola i kommunen. Vid följande kommunalstämma diskuterades skolfrågan rätt livligt. Främsta frågan tycktes vara, huruvida en eller flera skolor skulle förslå för hela kommunen. Våren 1875 löstes frågan så, att en ambulatorisk lärare skulle anställas för att resa omkring och hålla skola en månad i varje by. På hösten samma år tillsattes en kommitté för att uppgöra förslag till åtgärder för en fast skolas inrättande. Kommittén, som inlämnade sitt förslag till stämman den 28 september 1875, ansåg att en för hela socknen gemensam fast skola skulle inrättas i kyrkbyn. Då anförde bonden, gästgivaren och nämndemannen Johan Rosenback, Sebbin kallad, från Dagsmark, att medlemmarna i Dagsmark by ville inrätta och underhålla en skild skola. Och då Härkmeri och Mörtmark byamän gjorde enahanda yrkande, blev skolfrågan vilande inne mot 2 år. Den 28 maj 1877 beslöts äntligen att kommunen skulle indelas i 4 skoldistrikt. Uti ett vid kommunalstämman ingivet byastämmoprotokoll av den 21 maj 1877 motiverade dagsmarkborna sin anhållan om ett eget skoldistrikt därmed, att det vore obekvämt att föra barnen i skola till Lappfjärd ”då en del byamän hafva dryga en och en half mil till Lappfjärd och emedan vi i Dagsmark by har redan uppfört en skolbyggnad, bestående af en sal med kammare, och vad som vidare kan till bemälta byggnad erfordras på ett eller annat sätt uppföras gemensamt av Dagsmark byamän och torpare”. Uttalandet var undertecknat av 36 byamän.
Så började dagsmarkborna arbeta på sin skola. Byggnadskommitténs ordförande var Henrik Mattsson Lillkull, vilken synes ha varit byggmästare och arbetsledare. Här på Sebbasbacken närmare vägen stod av gammalt ett skolhus, bestående av sal och kammare. Till detta fogades nu ett boningsrum och en skolsal 10 meter lång, 7 meter bred och 3,2 meter hög. Hösten 1878 var skollokalen färdig, så att skolarbetet kunde vidtaga den 1 oktober 1878 eller precis i går för 60 år sedan. Skolan första lärare blev förre ambulatoriske skolläraren Samuel Manner, född i Jeppo 1844.
Ur skolans första dagbok erfara vi att 34 elever anmälde sig då skolan öppnade. Nya elever inskrevs varje dag. Läraren antecknade de första dagarna, att han haft det mesta arbetet med att rätta en stor mängd ord, som eleverna läst orätt utantill i Katekesen. Han klagade över att nödvändiga läseböcker, pulpeter och griffeltavlor saknades. Den dagliga undervisningen fortgick i regel 7 timmar från 8 – 5 med en 2 timmars middagsrast.
I mitten av november erhöll skolan 20 pulpeter. Under den mörkaste tiden hade skolan lov under den första och sista timmen, lampor saknades. 30 november köpte distriktet 70 stycken Naturens bok och eleverna begynte skaffa sig griffeltavlor. Endast 2 elever betalade första terminen inskrivningsavgiften.
Skolan arbetade sålunda i början under mycket anspråkslösa förhållanden. Även sedan skolan varit i verksamhet i 4 år, saknades en stor del av de allra nödvändigaste läromedel. 1882 anskaffades en svarttavla, 1883 ett väggur, 1884 ett harmonium som användes i över 40 år ända till 1927, då ett nytt anskaffades och det gamla överfördes till lägre skolan, där det fortfarande används. 1886 anskaffades diverse gymnastikredskap. Åren 1886-1887 anskaffades slöjdverktyg, 1890 och 1900 inköptes planscher och 1913 fysikaliska apparater. 1909 anskaffades de första böckerna till elevbiblioteket och redan 1888 den första boken, en bibel till lärarbiblioteket. Symaskin erhölls 1930 och ändamålsenliga pulpeter 1936.
Vid inspektionen 1885 påpekade inspektören Forsman att skolan saknade slöjd- och gymnastiksal. Vid distriktsstämma 1 november samma år beslöts att vid skolan skulle göras en tillbyggnad, detta trots att på stämman påpekades att ”Karar, vi ska sta mot!” 3 år senare var slöjd- och gymnastiksalen också färdig. Dessförinnan hade gossars slöjd och kvinnligt handarbete upptagits som läroämne i skolan. Under åren 1886-1887 hyrdes slöjdrum hos Maja Greta Storkull.
Elevantalet som i början av skolans verksamhet var mycket växlande, har i regel varit högt och ofta överstigit 60. På framställning av inspektören och genom guvernörsämbetets utslag av den 20 augusti 1900, beslöts den 23 september 1900 att vid skolan anställa en andra lärare. Den nyvalda lärarinnan Alina Lindberg, numera kyrkoherderskan Österman i Bergö, tillträdde sin tjänst den 30 oktober sagda år.
Sålunda blev skolan då dubbelskola. Slöjdsalen användes till andra klassrum, ända till 1909. Under sommaren 1909 uppfördes en ny skollokal, nämligen denna nuvarande, för en summa av 18.000 mark. Trots en synnerligen regnig sommar lyckades entreprenören sågägaren Viktor Nylund få folkskolan färdig till den 23 november, då den invigdes av kyrkoherden Georg Laurén. Skolan brädfordrades först sommaren 1921.
I denna nya byggnad har skolan haft sitt hem i 29 år. Men hur såg skolområdet ut för 50-60 år sedan? Lärare Wadström brukade berätta, att när han kom till skolan hösten 1882, växte här endast en vidbuske och denne högg han ned redan samma höst. Invid skolan fanns en vattensamling, det så kallade Danskträsket. Detta utfylldes med jord och området planerades. Våren och hösten 1887 hitkallade läraren läneträdgårdsmästaren Nykopp, vilken uppgjorde plan för trädgårdsanläggningen.
Den 30 och 31 augusti 1888 besöktes skolan av trädgårdsmästaren Henriksson, varvid utplanterades 14 st almbuskar, 9 st krusbärbuskar, 10 st vinbärsbuskar och 2 syrener. Den 8 och 9 oktober 1888 var samma trädgårdsmästare här igen, då man planterade 4 lönnar, 15 häggar, 3 lindar, 2 rosentry och 2 fläderbuskar.
I denna stil gick arbetet vidare för skolområdets förskönande. Planteringarna vid Dagsmark folkskola var på sin tid prisade även långt utanför lappfjärdsbygden. Senast anskaffades prydnadsträd, plantor och buskar för omkring 1.000 mark år 1935. Alla med detta försköningsarbete förbundna kostnader har helt och hållet bestritts av skolans lärare.
Men även annars har skolområdet förändrats mycket. Vid storskiftsregleringen i början av 1900-talet, undandrogs skolområdet 2,09 ha till samfälld mark. På detta område fanns en hel hop större och mindre stugor och hus. En väg, som gick tvärs igenom nuvarande gårdsplan, kallades Koll-gaton. Direktionen hade många bekymmer med att få bort alla dessa stugor. Man måste till och med tillgripa rättegångsvägen.
Eleverna.
Från skolans början tills idag har i skolans matrikel inskrivits 1015 elever, därav 523 gossar och 492 flickor. Av dessa har efter genomgången fullständig kurs dimitterats 43 % av hela elevtalet. Elevernas skolgång var under de första åren synnerligen oregelbunden, då inget skoltvång var rådande. Det var först den 5 april 1921 som allmän läroplikt påbjudet.
Vid en blick i skolans matrikel fäster man sig vid ett och annat angående eleverna. Man finner att många har avlidit, många ha utvandrat till främmande land men här finnes även många som dugliga medlemmar i samhället. Flertalet av eleverna har vid mogen ålder valt föräldrarnas yrken. Några har efter folkskolan fortsatt att öka sina kunskaper och utbildat sig för särskilda kall. Jag har vid en flyktig blick genom matrikeln antecknat några namn: nämndeman Viktor Eklund, handlanden Josef Henrik Storkull och Erik Anders Rosengård, lantmäteriingenjörerna Hanelius och Gunnar Gröndahl, kommunalnämnden ordförande Viktor Rosenstedt, kommunalfullmäktiges ordförande Johan Lillkull, lärarna Henrik Rosenback och Artur Rosengren, lärarinnorna Alexandra Rosengren och Hulda Lindell, sjuksköterskan Aina Wadström, byggmästarna Emil Storkull och Einar Wadström, länsmannen Torsten Wadström, läkaren Valdemar Ulfves, prästen Elmer Rosengren och magister Bertel Forslin.
Avslutning.
Vi har flyktigt genomgått några avsnitt av denna skolas 60-åriga historia. Vi vågar hoppas att allt framgent skall utvecklas och förbättras. Vi önskar att den under alla tider, för bygdens uppväxande ungdom skall vara en uppfostringsanstalt, ett helgat rum, där ordning, lydnad och en god sedlig hållning, kan inplanteras genom kärlekens makt.
Må vi med vördnad och tacksamhet erinra oss de män som för över ett halvt sekel sedan med fast förtröstan arbetade för denna skolas tillblivande och må vi i tacksam hågkomst bevara dem, som inom denna skola utfört fostrarens stora och ansvarsfulla kall!