Nya Pressen 20.4.1891:
Verkningar av emigrationen får man utan allt tvivel spåra i det stora procenttal frånvarande vid de i dessa dagar i Kristinestad hållna värnepliktsuppbåden med Övermark, Närpes, Kaskö stad, Kristinestad stads- och landsförsamling, Sideby, Bötom och Lappfjärd församlingar. Av från dessa församlingar uppbådade hela antalet 307 värnepliktiga hade nämligen tillstädeskommit 161 eller endast obetydligt över halva antalet, eller 52 proc. Förfallolöst hade uteblivit 48 %. Såsom uteblivna figurerar värnpliktiga från Närpes och Kristinestads båda församlingar med det största procentantalet eller 56 %.
Wasa Tidning skrev 30.7.1891 att senaten har godkänt skolinspektörens förslag om att inköpa 2 svarvstolar till ett par folkskolor, varav den ena var Dagsmark folkskola. Kostnaden för båda var 80 mark.
Folkwännen 24.8.1891:
Mycket har jag inte för denna gång att förtälja härifrån. Tiden går här sin vanliga jämna gång, utan att förete någon märkbar rubbning varken i det ena eller det andra förhållandet. Våra landsbor och jordbrukare håller som bäst på med rågskörden, som tyckes bli god. Med vårsäden är förhållandet annorlunda. Såväl kornet som havren har mer eller mindre tagit skada av den långvariga torkan. Dock antar mången jordbrukare att dessa sädesslag på ganska många ställen kommer att ge en bättre avlastning än man förmodar. Höskörden har utfallit dåligt i dessa trakter. På många ställen i Lappfjärd och Närpes har ängarna varit så dåligt bevuxna, att det knappt lönat mödan att bärga dem. Torkan och ängsmasken är orsaken till den klena höväxten. Ängsmasken förekom till en så stor mängd på många ställen i Närpes, att dessa skadedjur kröp till och med i brunnarna. Hela vattenytan blev därigenom grön. I sådana brunnar måste man därför upphinka flere såar vatten för att få bort all mask därifrån. På många ställen måste man ösa sina brunnar alldeles torra för att kunna få bort alla maskar. På ett ställe där ängar omger ett boningshus, var man verkligen tvungen att stänga förstugudörren, för att därigenom hindra de ludna plågoandarna att krypa in i stugan.
Vad potatisen vidkommer, torde denna nyttiga rotfrukt i höst ge en god avkastning. Tillföljd av en långvarig torka är potäterna små, men förblir väderleken vacker, hinner de nog ännu växa.
Kristinestads frivilliga brandkår firade söndagen den 9 augusti 1891 sin sedvanliga årsfest i stadens park med sång, musik och dans. Folk hade i mängd samlats till staden. De allra flesta personer av allmogen var från Lappfjärd och Närpes. På hemresan körde en 25-årig bondson från Närpes omkull med den påföljd, att han fick sitt huvud illa skadat. Huvudskålen är nästan krossad. Han ligger här under läkarevård. Huruvida han mera kan tillfriskna är osäkert.
Nästa söndag, om väderleken är lämplig, kommer här att bli kappsegling.
Prästval för besättande av den sistlidne vår i Kristinestads landsförsamling lediga kapellanstjänsten försiggick i går i härvarande kyrka. Valförrättaren var pastor O. Hannelius från Lappfjärd. De flesta röster vid detta val tillföll t. f. kapellanen i Ekenäs, Georg Laurén. Laurén fick röster för 1254 mark. Närmast honom i röstetalet var tjänstförrättande kyrkoherden i Eckerö A. Friberg med röster för 371 mark. Den tredje sökanden, kapellanen i Kaskö K. E. Meno, tillföll röster för 32 mark.
— Det största fartyg, som besökt vår hamn, är skeppet ”Pallas” från Wasa. Detta skepp håller 1 251 registerton och tillhör Wasarederibolaget, som köpt detsamma i Amsterdam. Fartyget är byggt av järn, trä och koppar. Hela den inre byggnaden består av vid varandra fastgjorda järnplåtar, vartill sedan är fogade 4 tums tjocka träplankor. Dessa åter är utvändigt beslagna med koppar, som således är närmast vattnet.
Nya Pressen 7.9.1891:
Drunknad. Maskinisten Frans Viktor Erik Vestergård från Lappfjärd, som var i tjänst på ångaren Benvik från Kaskö, drunknade natten mot senaste tisdag i Kaskö sund. Han antas i mörkret ha snavat över landgången och fallit i vattnet mellan båten och bryggan. Händelsen var okänd tills liket hittades på morgonen.
Wasa Tidning 29.9.1891:
Lappfjärds kommuns tjänstemän. Vid den 17 september 1891 hållen kommunalstämma i Lappfjärd återvaldes till stämmans ordförande folkskolläraren J.J. Wadström från Dagsmark.. Till vice ordförande utsågs bonden Henrik Klockars. Till kommunalnämndens ordförande valdes bonden Karl Johansson Björses och till vice ordförande bonden Johan Viktor Lillgäls. Till fattigvårdsstyrelsens ordförande återvaldes kapellanen O. A. Hannelius.
Wasa Tidning 1.10.1891:
Till döds knivad häst. Den 5 september 1891 då en Kauhajokibo ensam färdades med häst på skogsvägen mellan Lappfjärd och Bötom, blev han upphunnen av några okända, druckna personer, av vilka den ena med kniv skar av strupen på Kauhajokibons häst. Man hoppas vara våldsverkarna på spåren.
Wasa Tidning 8.10.1891:
Skogshandel. Bäckelunds prästgårds skog i Lappfjärds socken omfattande 14,006 stammar har den 28 september inropats på auktion av handlanden F. A. Juselius i Björneborg till ett pris av 38,003 mk.
Borgåbladet 15.10.1891:
Fackorgan för landets svenska folkskollärarkår. Vid å Dagsmark folkskola i Lappfjärd den 10 september hållet folkskollärarmöte uttalade sig samtliga närvarande för behovet av ett fackorgan för landets svenska folkskollärarpersonal. Man trodde sig visserligen ha skäl att frukta för dess ekonomiska existens, men ville dock inte ge upp allt hopp i synnerhet om en garantiteckning skulle åstadkommas. Man beslöt därför anmoda folkskolläraren Wadström att träda i förbindelse med för saken intresserade personer.
Östra Nyland 18.10.1891:
Vid ett på Dagsmark folkskola i Lappfjärd den 10 september hållit folkskollärarmöte diskuterades bland annat frågan om ”hwad är att erinra i afseende å nu gällande stadganden angående ordning och disciplin i folkskolan?”
Frågan refererades av folkskolläraren J. J. Wadström, som yttrade :
”Envar, som helst litet sysslat med undervisning, har nog erfarit att elevernas görande och låtande tyvärr allt för ofta vill råka i strid med den för skolans trevnad och fruktbärande verksamhet fastställda ordning. Det är i sanning ett av uppfostrarnas inte minst viktiga värv att leda till rätta en missriktad, samt till självsvåld och olater benägen natur. Den tillfälliga förseelsen under lärotimmen torde dock i de flesta fall kunna på bar gärning beivras och motarbetas genom en, efter förseelsens beskaffenhet lämpad, tillfällig bestraffning. Men det ges även förseelser, som inte tyckas kunna motarbetas av lagstadgade disciplinära bestraffningar. Jag åsyftar det beklagliga förhållandet att eleven icke alltid iakttager ”stadgad ordning samt regelbunden och oavbruten skolgång under föreskriven lärotid”. Inte sällan uteblir eleverna från skolan av minsta — ofta nog uppdiktad — anledning, för att biträda i hemmen. Att dylika ofta återkommande försummelser är i hög grad klandervärda, har ofta med fullt berättigande framhållits.
Bestämmelserna §§ 95 och 96 av vårt lands nu gällande folkskoleförordning av den 11 maj 1866 avser visserligen att stävja ett dylikt ofog men erfarenheten visar, att dessa stadganden är en död bokstav, då däri nämnda straffbestämmelser svårligen kunna komma till sin tillämpning. En elev, som utan föräldrars eller målsmäns tillåtelse försummar lärotimmarna, skall, enligt förenämnda förordning, underkastas disciplinär behandling, men det kan hända att eleven, när han anar dylikt, vilket icke är omöjligt, lämnar skolan för att undgå straff. Ofta kan även föräldrarna till följd av klemighet för sitt barn medge att det får lämna skolan för att inte bli straffat. En elev, som trots sin lärares förbud besöker t.ex. ett bröllop som s.k. golvståndare eller dylikt och till följd av denna överträdelse väntar straff, kan — för att undgå straffet — alls icke infinna sig till skolan. Likaså kan en elev, utan anmälning och utan någon slags giltig orsak, saklöst för alltid lämna skolan. Lagstiftaren har här påtagligen lämnat den fria självbestämningsrätten — och här på stället godtycket och likgiltigheten — alltför stort spelrum, vilket måste ha menliga följder. Att en elev då och då utan straff får bryta skolans ordning, måste betänkligt äventyra även övriga elevers – om ock dunkla – rättsmedvetande, som även i dylika fall fordrar att brottet skall försonas med straff. Ty eleven kan inte – därest samvetet är vaket – finna sig tillfredsställd med mindre än att han vet sig genom straffet vara försonad. Och då straffet hos den felande verkat förskräckelse för felet, har straffet blivit förbättringsmedel; och det är därhän skolan skall sträva med sin tuktande verksamhet.
Jag tror att många elever skrattar, när de utan tillåtelse saklöst får lämna skolan och bryta dess ordning, och skolan står vanmäktig att bestraffa och stävja ett dylikt ofog. Likasom legohjonet kan inställas, när det förlöper sin tjänst, för att kvarstå den avtalade tjänstetiden, borde även folkskoleeleven när han lämnar skolan under föreskriven lärotid, kunna inställas för att kvarstå den tid avtalet gäller, d.v.s. under pågående läsetermin. För att förstnämnda olägenheter må kunna tillbörligen motarbetas och avhjälpas är det högst nödvändigt att gällande förordning angående ordning och disciplin skulle erhålla ändrad lydelse samt följande tillägg:
Om elev, med eller utan föräldrars eller målsmans begivande, utan laga förfall försummar lärotimmarna under föreskriven lärotid, eller ock utan anmälning och tillåtelse lämnar skolan — antingen för att undgå straff för begången förseelse eller av annan orsak — åligger det vederbörande polismyndighet att på därom skedd anmälan vidtaga sådan åtgärd, att den försumlige eller brottslige må på bestämd tid inställas, för att antingen kvarhållas i skolan eller underkastas sådan disciplinär behandling, som förseelsen kräver.
Övriga lärare och lärarinnor, spm yttrade sig i frågan, anslöt sig till referentens förslag. Man hoppas visserligen att dylika fall, då elever utan anmälning och tillåtelse lämnar stolan, vore sällsynta, men då sådant verkligen förekommer och ej häller § 68 i gällande folkskoleförordning avser eller medgiver en sådan avviken elevs inställande, vore den av referenten föreslagna lagbestämmelsen fullkomligt på sin plats.