Tal vid Arturs begravning 8.12.1942, skrivet och hållet av folkskolläraren Selim Björses.
I dag följa vi Artur Mitts på hans sista färd och vi böja våra huvuden i ödmjukhet inför storheten i hans livsverk och offergärning.
Artur Mitts föll ju under de hårda striderna vid Viborgska viken den 6 mars 1940. Sedan den dagen har märkliga händelser timat i vårt land, men de förmår ej undanskymma betydelsen av Arturs livsinsats. De år och månader, som svunnit hän sedan de tunga marsdagarna 1940, låter liksom storheten av hans personlighet och offerdöd framstå i förklarad dager.
Vår bygd och vårt land gjorde ju stora framsteg på den andliga och materiella odlingens område före kriget. I detta arbete tog Artur Mitts verksamt del. Under sin ungdomstid var han ju en våra bygders främsta idrottsmän och han blev ett föredöme för mången lappfjärdsyngling. Som husbonde i Dagsmark blev han också en föregångsman på jordbrukets område och utförde ett betydelsefullt arbete för modernäringens utveckling.
När kriget bröt ut 1939 kallades ju Artur Mitts liksom mången annan till fosterlandets försvar. Med samma allvar och pliktmedvetenhet som han tidigare deltagit i skyddskårs- och föreningsarbetet och vårdat sitt hemman, gick han till denna krävande uppgift. Han återvände ju aldrig till sina kära.
Artur Mitts! Personligen skall jag minnas dig som en av mina bästa ungdomskamrater. Det var på sportplan jag främst lärde mig värdera din andliga resning. Fåordig och tyst var du, men pålitlig och trofast som få. Aldrig drog du dig undan ditt ansvar och svåra uppgifter. När tävlingslaget behövde en verklig förmåga var du redo. Du kunde ej svika, du kunde ej skryta men du kunde handla i rätta ögonblicket. Mer än en gång har du besegrat mig på tävlingsbanan men alltid hyste du högaktning för dina medtävlare. Det finns något ridderligt i ditt väsen, allt småsinne var dig främmande.
När du vintern 1940 var hem på permission hade jag besök av dig. Aldrig glömmer jag det lugn och den beredvillighet till uppoffringar som då liksom utstrålade från hela din personlighet. Du var då liksom förr på idrottsplan beredd att påtaga dig ansvar och fylla din plikt till det yttersta. När fienden stormade mot våra ställningar vid Viborgska viken, när allt som vi ansåg heligt och dyrbart hotades av förintelse, kunde du ej lämna platsen vid maskingeväret tills döden nådde dig.
Frid över ditt minne!