Sammanställt av Lasse Backlund 2014, med hjälp av Ralf och Annel Nyholm. Inga-Lill Sandström har också bidragit med information från gårdens tidiga historia. Henrik Wikström från Närpes har bidragit med information om läskedryckstillverkningen. Otaliga uppdateringar har gjorts.
Gårdens historia
Den här tomten hade mellan åren 1800-1909 varit familjens Storkulls boplats. Storkullarna flyttade i början på 1800-talet från Byin nedanför folkskolan till det här stället men i samband med storskiftet flyttade de år 1909 gården och alla uthus till Palon där familjen Englund bor i dag.
Vid storskiftet övertogs denna tomtplats av bonden Erik Anders Sundholm, som bodde i början på Lillsjövägen. Tillsammans med svågern och mångsysslaren Erik Anders Broberg köpte Sundholm Lappfjärd Läskedrycksfabrik av folkskollärare J. J. Wadström. Läraren Wadström hade startat denna tillverkning av limonader i januari 1902 och tillverkningen skedde troligtvis i skolbyggnaden där Wadström bodde. Läs mera om Wadströms läskedrycksfabrik HÄR!
I februari 1913 då kompanjonerna övertog fabriken började de tillverka ”Limonader o. Mineralvatten” i en enkel byggnad som stod på denna tomt. Byggnaden torde ha legat på andra sidan Milantå, nära rån till Ylsöbäcks butik. Handelsbolaget ”Dagsmark Läskdrycksbolag, innehavare Broberg och Sundholm” registrerades 22.7.1913 men redan följande år ser det ut som om Sundholm skulle ha dragit sig ur bolaget. Den 5 mars 1914 registrerades firmanamnet på nytt men nu hette delägarna Erik Anders Broberg och Erland Lindkvist.
Enligt ett avtal från maj 1914 arrenderade Erik Anders Sundholm ut den här bostadstomten åt Alfred Mattsson på 50 år och Alfred fick då rätt att uppföra ett boningshus på tomten. Han hade då tidigare övertagit uthusbyggnaden med lemonadfabriken och efter detta byggde han sedan själva bostadshuset.
Vill du läsa mera om bonden Erik Anders Sundholm, så klicka HÄR! Erik Anders stupade i inbördeskriget 1918 i Uleåborg och vill du läsa vad som skrevs om honom i tidningarna, så klicka HÄR!
Alfred Träskvik, som senare bytte namn till Mattsson var född i Träskvik. År 1916 var denne Mattsson med om en otäck händelse under en hästfärd, så här står det i en tidningsartikel i april:
Häst och åkdon försvinna i strömvirvlarna.
Påskdagen, sent på kvällen, resa bagaren Alfred Mattsson och arbetaren Viktor Lång från Dagsmark till Lappfjärd och ärnade sig över Pärus åbro. I närheten av bron mötas de av en person, som varnar dem att icke resa framåt över bron, emedan till följd av den starka översvämningen vattnet strömmande häftigt även på sidan av bron, varigenom vägen förstördes. Men oaktat varningen driver Mattsson hästen framåt och styr därvid avsiktligt hästen i närheten av vägdiket, så att häst och åkdon stjälpa. Omedelbart därefter fattar den starka vattenströmmen tag i häst och åkdon, vilka bortföras och försvinna i de strida vågorna. Arbetaren Lång räddar sig genom att kort förut hoppa ur kärran och Mattsson lyckas i medtaget tillstånd rädda sig genom att fatta tag i en stör efter en förstörd gärdesgård.
Det övermodiga vågspelet, att icke lyssna till den givna varningen, belönades rätt illa, vederbörande till straff och andra till varnagel. Trovärdiga personer meddela, att Mattsson tidigare samma dag företagit en för hästen ansträngande resa till Storå, men det oaktat ansåg nödigt att med det uttröttade djuret ytterligare på sena kvällen företaga en färd till Lappfjärd, vilken dess bättre gjorde ett slut på hästens lidande. Här fullbordas sanningens ord: Gud hör kreaturens suckan!
Hästen, en god arbetshäst till ett värde av c:a 1,000 mk, var ju visserligen försäkrad, men torde det råda tvivel om huruvida försäkringssumman under för handen varande omständigheter kan utbetalas.
Den 24 maj samma år står det i tidningen att Mattssons förlorade häst hade hittats vid Mittsholmen i Lappfjärd. Kärran var dock fortfarande försvunnen.
År 1920, 28 augusti köpte Alfred Mattsson gården på Östra Långgatan 39 i Kristinestad av Alma Wörstens dödsbodelägare Aarne och Onni Talas. Köpesumman var 35 000 mark och en liten del betalades kontant, en del genom att överta två olika lån och den största delen betalades med en skuldsedel. Efter Alfreds död i september 1922 flyttade änkan Ingeborg till staden och i slutet av 1920-talet sålde hon gården åt folkskolläraren Iisakki Lipasti.
År 1922 säljer paret Mattsson gården åt Huhtala.
13 juli 1922 sålde Alfred och Ingeborg tomten, gården och lemonadfabriken åt lagerföreståndaren Anton Emil Huhtala (f. 1893 i Sideby) Ida Maria (f. Kokko 1893 i Amerika). Köpesumman var 45 000 mark. Alfred dog i september 1922 och Ingeborg flyttade i februari 1923 till Östra Långgatan 39 el. Skolgatan 7 i Kristinestad.
År 1923 säljer Huhtala gården en grupp dagsmarkbor.
25.3.1923 sålde paret Huhtala tomten, gården och lemonadfabriken åt en grupp dagsmarkbor, som troligtvis hade varit i borgen för deras lån. Gruppen bestod av Erik Anders Rosengård, Henrik Norrgård, Frans Andersson, Frans Westerback, Karl Löfgren, Erik Rosenback, Erland Krook, Henrik Westerlund (samma som Emil Nybond) och Viktor Björklund.
De här personerna sålde den 5 augusti 1925 alltsammans vidare åt bondesonen Emil Nyholm från Norrviken i Korsbäck. Frans Westerback hade nyligen avlidit, så det var änkan Hilma som sålde sin andel och Erland Krook var troligen i Amerika, eftersom det var hustrun Hulda som undertecknade köpebrevet.
År 1925 säljer gruppen gården åt Emil Nyholm från Norrviken.
Gården och verksamheten med lemonadtillverkningen övertogs alltså 1925 av Emil Nyholm (f.1900 i Norrviken i Korsbäck, d. 1978) som bodde här med sin första hustru Elin Irene (f. Pärus 1905, död 1929) och med henne hade han två barn som inte uppnådde vuxen ålder.
År 1925 fick Emil tillstånd av Socialministeriet att inköpa alkoholhaltiga essenser, märk att detta hände under en tid det rådde förbudslag mot alkohol i Finland. Efter att Emil Nyholm fått detta tillstånd började han inköpa essenserna av Roberts, som var en stor grossist i Åbo. Längst ner i denna historik så finns mera information om Ab Roberts.
Onsdagen den 9 februari 1927 sent på kvällen förstördes Emil Nyholms lemonadfabrik i en brand. Trots att tillrusande bybor hjälpte till så brann byggnaden ned men själva bostadsbyggnaden gick att rädda. Skulle vinden ha blåst åt annat håll skulle Rosengårds butiksbyggnad och uthus varit hotade. Möjligtvis så räddades själva tillverkningsmaskinen, för Emil Nyholm fortsatte att inhandla nödiga tillbehör också efter branden. Vill du läsa vad Syd-Österbotten skrev om branden så klicka HÄR och leta upp datum 12.2.1927.
År 1929 dog Emils hustru och i augusti år 1930 sålde Emil Nyholm gården och byggde en ny gård och en såg uppe i Kvarnå, samtidigt som han gifte sig med Hulda (f. Lång 1907-2006).
(Vill du läsa mera om sågägaren Emil Nyholm, så klicka här)
År 1930 säljer Emil Nyholm gården åt Vilhelm och Elna Norrback.
Emil sålde då huset och rörelsen åt bonden Vilhelm Norrback (f. i Tjöck 1908-d.1973 i Sverige) och Elna (f. Klockars i Lappfjärd 1904- d. 1999 i Sverige). Elna var dotter till häradsdomaren Carl-Henrik Klockars (1878-1949, bonde på Ivars hemman i Lappfjärd).
Vilhelm och Elna Norrback fortsatte med lemonadtillverkningen och bageriet, och den 1 oktober 1934 startade de också en affär i gården. Till handelsregistret anmälde de i mars 1933 att de tänker öppna diversehandel i en kiosk. Ingången till butiken var på den södra sidan mot landsvägen. I början på 1930-talet var Vilhelm med som skjutskarl då han tillsammans med Lillsjö-bagarin skulle hämta sockersäckar från Kristinestad. Det gick då så illa att i det hala föret så slirade släden till och åkte i diket med den påföljd att Lillsjö-bagarin hamnade under de tunga sockersäckarna och att han sedan dog av skadorna han ådrog sig.
(Vill du läsa mera om Lillsjö-bagarin, så klicka här)
En som arbetade åt Vilhelm på 30-talet var Artur Rosengren som tog tjänst i butiken då han inte fick någon passlig lärartjänst. Vilhelm hade en grön lastbil av märket REO som han hämtade varor med och så kördes lemonaden ut med och han gjorde också handelsresor allt till Helsingfors. Vilhelm var en rörlig man men ibland hade han också ”Axelas” Valter Söderqvist som chaufför. Förutom butiken i Dagsmark hade Norrback också en mjölkaffär i Kristinestad. Den var inrymd i källarvåningen i Frans Henriksons gård på övre torget.
I september 1936 så hamnade Norrback i svårigheter och tvingades lämna in ansökan om konkurs. Flera auktioner ordnades då så gott som allting skulle säljas.
År 1936 säljer Norrbacks konkursbo gården åt ”Kårk Erk Jåhan” Lång från Palon.
På en auktion den 9 december 1936 skulle varulagret säljas, liksom fastigheten, en Reo lastbil och till och med 120 hönor. Norrback gjorde dock en förlikning med borgenärerna och kunde tillfälligt öppna på nytt. Den 28 april 1937 öppnade Norrback en mjölkaffär i Henriksons gård vid Salutorget i staden. Affärsrörelsen upphörde emellertid efter en tid och Vilhelm, Elna och alla barnen flyttade först till Helsingfors och sedan till Sverige. Norrbacks konkursbo sålde i december 1936 gården åt sytningsmannen Erik Johan Lång (1873-1962) som vanligtvis kallades för Kårk Erk Jåhan. Han var gift med Matilda Långfors (1872-1948) som kallades för Mokkela Tilda och de hade inga barn. Tilda Lång var dotter till skolmästaren Gustav Lång som kallades för Mokkelin och Tilda var också syster till Mokkela Lina Långfors som bodde på A-sidon. Vill du läsa mera om Mokkelin, så klicka här.
Erik Johan Lång och Tilda bodde för det i en stor bondgård i Palon på Storåvägen 137, som de i januari 1937 sålde åt bonden Armas Varsaviita från Storå.
Denna Varsaviita flyttade inte själv till Palon utan han hyrde ut gården åt andra, bland annat verkade den finska folkskolan där en tid. Efter krigsslutet så löste staten in gården av Varsaviita och sålde den åt karelaren Juho Jantunen (1884-1961) från Jaakkima och hans hustru Maria, f. Lankinen som dog år 1957.
På 1950-talet sålde Kårk Erk Jåhan gården åt Eero Mylläri.
Någon gång på 50-talet sålde Kårk Erk Jåhan gården på Korsbäckvägen åt Eero och Elna Mylläri. Eero Mylläri (1902-1988) var född på Klockarsbackan i Bötom och 1928 gifte han sig med Elna (1906-1990). Elna var född i Korsbäck, dotter till ”Sandvik Adelin” Gustavsdotter Sjöblom (1881-1970) som sedan gifte sig med Viljam Männistö (1897-1954). Männistö bytte sedan namn till Sjövik och de bodde på stranden till träsket. Adelina och Viljam Sjövik fick efter det flera barn, bland annat Ellen som gifte sig med Otto Fröberg.
Eero och Elna Mylläri bodde på Lillsjölidvägen före de flyttade ner till Korsbäckvägen. Den gården sålde de då åt Elnas syster Helmi som var gift med Juha Rintala från Ylikylä i Bötom. Eero och Elna hade inga egna barn men de hade Erik Johannes Kujanpää (f. 1939) som fosterson. Erik var son till Eeros syster.
År 1988, den 31 maj avled Eero Mylläri och gården övertogs då av änkan Elna Mylläri.
År 1988, den 14 september sålde Elna Mylläri gården åt grannen Johan och Alice Lindqvist för 40 000 mark. I början på 1980-talet bodde Johans mor Manda där, nästan fram till sin död. När Johan och Alice sedan flyttade till annan ort så såldes denna gård åt de nuvarande ägarna som är bosatta i Sverige men har rötterna i Lillsjö.
Aktiebolaget Roberts i Åbo.
Ralf och Annel Nyholm har tagit vara på en del av reklamen, som Roberts på 1920-talet skickade åt Ralfs far Emil Nyholm. Emil hade då övertagit Mattssons lemonadfabrik, och köpte ingredienserna för tillverkningen just från Roberts i Åbo. Här nedan några exempel på brev utskickade till Roberts kunder:
