År 1911 gav Kristinestads Telefon Ab ut en telefonkatalog, och i början av den finns en utredning på de olika telefonnäten i nejden. Bolaget själv hade ett nät som sträckte sig över Wasa, Kaskö, Närpes, Pjelax, Yttermark, Öfvermark och Pörtom. Utöver det egna nätet hade de samtrafik ordnad med Strand Telefonförening som ägde en ledning upp mot Korsnäs, Frans Henriksons ledning till Björneborg, J. Eriksson ledning genom Härkmeri till Sideby och ett par ledningar till som gick till Kauhajoki och Teuva.
Kristinestads Telefon hade också samarbete med J. J. Rantamäki & C:o, som hade centraler i Dagsmark, Wanhakylä, Kodesjärvi, Wesijärvi och Isojoki. Från Isojoki kunde man ringa vidare till Honkajoki och till Karvia.
Abonnenterna var indelade i två grupper. Företagare, ämbetsinnehavare och rörelseidkare hörde till den dyrare kategorin, som skulle betala 60 mark i årsavgift medan privatpersoner slapp undan med 35 mark.
Samtalen fick räcka i perioder om 4 minuter och längsta samtalstiden var 2 perioder. Samtalen debiterades den som ringde upp och det nämns speciellt att även om det var någon annan än den tilltänkta samtalsmottagaren som svarade i andra ändan, så skulle det betalas för det. Och så påminde de om att ge en slutsignal, när samtalet var avslutat.
I Dagsmark fanns det telefoner endast hos folkskollärare Wadström med nummer 1, jordbrukaren Pellas W. med nummer 2, sågegaren V. Nylund som hade nummer5, handlanden J. H. Storkull som hade nummer 6 och Dagsmark Andelshandel som hade nummer 7. Centralen i Dagsmark sköttes av Maija Greta Grans.
