Sammanställt av Lasse Backlund 2018, med hjälp av Inger och Börje Wiklund.
Den här gården på Åbackan stod före storskiftet 1900-1912 i Likvagnsjäälon i Dagsmark centrum, mittemot folkskolan. Under storskiftet flyttade ägaren Viktor Rosenback och hans hustru Edla Maria upp den till Åbackan, precis som bröderna Valentin och Erland gjorde.
Viktor Rosenback (1867-1951), som kallades ”Åsinas-Viktor” var son till ”Åsinas-Hindrik”, alltså Henrik Rosenback (1841-1926) och Maria Sofia (1842-1920) som var dotter till nämndemannen Johan ”Sebbin” Rosenback. Hustrun Edla Maria var dotter till Johan Henrik Båsk (f. 1844) och Anna Greta Finne (1843-1887). Viktor och Maria fick två söner, som båda dog i unga år.
Vid flytten till Åbackan runt 1905 fick bonden Viktor och Maria sitt hemman Rosenlöf 3:12 väl samlat i ett enda skifte mellan Lappfjärds å och skogen på Byåsen. Dessutom fanns det på hemmanet ett skogsskifte på Dragåsen och den totala arealen på hemmanet var lite över 10 hektar.
Wiklund köper Åsinas-Viktoras hemman.
Då ”Åsinas-Viktor” i oktober år 1931 var 64 år gammal, så sålde han gården och hemmanet åt Anselm Wiklund som nyligen hade återvänt från en längre vistelse i Amerika. Anselm som var född 1902 var son till Johan Viktor Klemets (1871-1914) och Vilhelmina (1870-1938), som kallades Mina. Då Viktor och Mina gifte sig 1901 tog de namnet Wiklund.
Bonden Viktor Wiklund var född i den gård i Dagsmark centrum, som sedan byggdes om till ungdomsföreningens lokal ”Majbo”. Vid storskiftet 1900-1912 fick han sitt hemman Viklund 4:9 placerat på Kolängen, på Flakåsvägen nära Storfors. Största delen av hemmanet på över 20 hektar låg längs med Lappfjärds å och en annan del låg i Stormyron nära intill.
På storskifteskartan är hemmanet Viklund utritat med blåa linjer.
Viktor och Mina Wiklund byggde en bondgård på sitt nya hemman och de fick sex barn, varav fyra levde till vuxen ålder. Anselm föddes 1902, Frans år 1905, Märta år 1910 och Jenny år 1912.
Hemmanet Viklund på Kolängen säljs på auktion.
I maj år 1914 avled Viktor Wiklund och änkan Vilhelmina klarade inte längre av att sköta om hemmanet och familjen. I juni samma år bjöd hon ut hemmanet Viklund i tidningen. Allt skall säljas på auktion, också en halv lott i Storsjö träsk och en halv lott i Lillsjö träsk och därtill alla husdjur. Firman Axel Lillträsk Trävaruhandel från Lappfjärd köpte hemmanet och Mina och de fyra barnen måste flytta till en gård, som stod nära Nystad.
Det var till den här gården på Sunnantillvägen 214 som änkan Mina Wiklund och de fyra barnen flyttade år 1914. Till gården hörde lite mark men familjen levde under knappa förhållanden. Vill du läsa mera om den här gården, så skall du klicka HÄR!
Då sonen Anselm fyllt 22 år for han till Amerika och han stannade där till 1930 då han återvände till Dagsmark. Under tiden i Amerika arbetade Anselm Wiklund på olika skogsavverkningsplatser, där han främst skötte ångmaskinerna som skötte om utdrivningen av virket från skogen. Han skaffade en kamera i Amerika och han tog fina fotografier, några av dem kan du se genom att klicka HÄR!
Kort efter att Anselm Wiklund återvände från vistelsen i Amerika köpte han ”Åsinas-Viktoras” hemman på Åbackan och han fick genast tillträde till gården. År 1932 gifte han sig med Ines Forslin (1912-1993) som var dotter till Axel och Selma Forslin. Vill du läsa om Forslins gård, klicka då HÄR!
Anselm och Ines Wiklund fortsatte som bönder på Åbackhemmanet till 1939 då vinterkriget bröt ut och Anselm blev inkallad. Han deltog i de hårda striderna på karelska näset och i krigets slutskede den 6 mars 1940 stupade Anselm i Säkkijärvi. I samma strid stupade också grannen Artur Mitts och båda två lämnades kvar på slagfältet, då de finska trupperna snabbt tvingades retirera.
Det här var ett hårt slag för krigsänkan Ines Wiklund som nu stod där med hemmanet och de två pojkarna Dick (f.1937) och Börje (f.1939). Det ordnades en minneshögtid i kyrkan för den stupade maken men själva jordfästningen kunde äga rum först 1943 då kroppen återfanns i en massgrav i Säkkijärvi. Områdena på karelska näset som hade förlorats i vinterkriget återtogs snabbt 1941 och det var då som Anselm och Artur Mitts hittades och kunde återbördas till hemtrakten.
I oktober 1944 gifte änkan Ines om sig med grannpojken Eskil Rosenback (1917-2001). Eskil var son till Valentin Rosenback (1881-1952) och Selma (f. Rosenlund 1889-1971). Eskil flyttade då till hustrun Ines´ gård och blev bonde på hemmanet. Eskil och Ines fick också två söner, Roy (f.1945) och Bror (f.1947), så nu fanns det i familjen totalt 4 barn.
I början på 1950-talet byggde Eskil och Ines en ny gård på andra sidan Åbackvägen. Eskils föräldrar Valentin och Selma flyttade ut ur den stora bondgården till den mindre lillstugan, som stod på samma tomt. Eskil rev då ner den stora bondgården och av dess stockar byggde han den nya gården på andra sidan Åbackvägen. Den nya gården togs i bruk till julen 1951 och då flyttade Eskil, Ines och de fyra pojkarna dit. Den gamla bondgården där Wiklundas stod sedan obebodd, tills den revs ner runt 1970. Vill du läsa mera om Eskils gård, skall du klicka HÄR!
Eskil och Ines var bönder på Rosenbacks hemman och under en tid i slutet på 1950-talet hade de också en liten lanthandel i gården. I början på 1960-talet vistades Eskil tidvis i Sverige och år 1962 flyttade nästan hela familjen till Väsby i Sverige. Det var endast sonen Börje Wiklund som stannade kvar på gården på Åbackan. Han hade i maj 1961 gift sig med Inger Sonntag (f. 1942) som var dotter till Birger och Anna Sonntag.
I mitten på 1960-talet byggde Börje och Inger grunden till en ny gård, som skulle stå nära den gamla obebodda Wiklunds gård. Bygget drog ut på tiden och först 1970 kunde de flytta in i den nya gården tillsammans med dottern. Efter en tid föddes också en son. Efter flytten stod Eskil Rosenbacks gård tom, det var endast vid semestertider och vid längre ledigheter som huset användes. Den är numera obebodd och i dåligt skick.
Börje och Inger Wiklund verkade som bönder på både Wiklunds hemman och på Valentins hemman men efter pensioneringen har hemmanet övertagits av sonen.
Foton.